Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Storpublik hörde kammarkören

Annons

Det finns en vilja att på flera sätt ta körsången till nästa nivå i Falu Kammarkör. Kören visar detta genom att ha en ambitiös genrebredd, genom att variera uttrycken och genom att inte bara stå rakt upp och ned och sjunga sig igenom sitt sångprogram.

Det finns en vilja till kommunikation med publiken som manifesteras i stängda notböcker och många olika placeringar av körens delar.

Grundhållningen är riktig, men utfallet blir därmed också varierat. Någon gospelkör är Falu Kammarkör knappast - den och/eller Tony Margeta är nog litet för välkammad för det - att gå från omsorgsfullt klangbygge till svängig rytmbehandling låter sig inte göras i ett garnerande nummer.

Utflykten åt Scarlattis håll passar inte heller kören och i den genren är inte heller dennes Exultate Deo något lyckat val.

Nej, topparna i konserten infinner sig i en stram Lux aurumque av Whitacre, i ett precist slut på Hovlands Aftonbön och en pur kvalitet i vår- och Alfvénklassiker som andra körer i Dalarna helt enkelt inte når.

Inslag av att kören framstod som mer skicklig än välljudande får tillskrivas några långsökta arrangemang, som i de Alfvénsånger som inledde efter paus.

Shenandoah kommer kören att tävla med i Bergen i höst. Den gamla sjömansvisan utsätter körens enskildheter på ett grymt sätt. Det går att slipa vidare på den. Som musik betraktad är Shenandoah en ren klangupplevelse, melodiskt är den trivial.

Vad var det för svindlande avslutningston de höga sopranerna tog i Och jungfrun hon går i ringen? Den sved nästan.

Fakta: Musik Blandat

I FÖRVÅRSKVÄLL

Falu Kammarkör

Dirigent: Tony Margeta

Musik av Alfvén, Scarlatti, Johansson, Nystedt, Hovland m fl

Publik: Cirka 160

Missionskyrkan, Falun, 6/5

Mer läsning

Annons