Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stormare har kommit hem till glesbygden

/
  • Peter Stormare har varit svårflirtad när det gäller att spela in film i Sverige på senare år. Men

Annons

Det blev en film om landsbygden och svårigheten att klara sig där som lyckades locka Peter Stormare till Sverige, Jämtland och filminspelning i Kerstin Ekmans gamla hemby Valsjöbyn. Det blev "Varg" - om vargjakt och att vara annorlunda. Men också om en hotad och urgammal kultur.

Kerstin Ekman kommer in på Östersundshotellet både upprymd och sorgsen på samma gång. Kvällen före har hon varit med filmteamet i Valsjöbyn och träffat gamla vänner, det var fest i föreningshuset och alla var där.

- Där är folk vana att roa sig själva. Det är sorgligt att det aldrig kommer bli "hem" igen för mig, säger hon som flyttade 1999.

Just nu håller hennes ord om den gamla hemtrakten på att filmas. Det är ett litet i parti romanen "Skraplotter", den sista i trilogin "Vargskinnet", som bearbetats om, fått nytt liv och blivit manus.

Regisserar gör Daniel Alfredson som arbetat med Kerstin Ekman förut. Då med tv-filmen "Dödsklockan" baserad på hennes berättelse om ett jämtländskt jaktlag som dödar en kvinna av misstag och sedan försöker dölja det.

Det är samma jämtländska marker som är skådeplats nu. Fast den här gången är det den exakta förebilden till böckernas "Svartvattnet", Valsjöbyn, som blivit inspelningsplats.

I centrum står renskötaren Klemens Klementsson, spelad av Peter Stormare. Han har valt ett liv utanför det etablerade samhället. Efter flera års boskapsförluster får han nog, dödar en varg och åker dit.

- Det är en film om samer och vargjakt. Det är klart att den är viktig, den frågan. Men rennäringen är också utsatt från flera håll, inte minst hotas den av klimatförändringarna. Den stora frågan för mig i filmen är hur denna gamla kultur ska kunna klara sig, säger Kerstin Ekman allvarligt.

När Peter Stormare gör entré faller aprilsnön utanför. Iklädd dunväst, mjukisdress och orangefärgade glasögon tar han snabbt rummet i besittning. Tveklöst en Hollywoodstjärna, men samtidigt lika självklart en lugn och trygg man från Arbrå i Hälsingland.

- Kom här nu då Greta Garbo, säger Stormare norrländskt och dobermannpinschern följer lydigt husse.

Han har inte gjort särskilt mycket film i Sverige de senaste åren. Manusen har inte lockat och vägen hit varit för lång.

Förra året tackade han för första gången på åtta år ja till att göra svensk film, då var det bioaktuella "Hoppet" som höll måttet. Nu var det "Varg" som lockade hem honom.

- Filmen handlar på något vis om den miljö jag växte upp i och som jag har en otrolig kärlek till. Jag har sett glesbygden avfolkas, jag har sett hur de lägger ner affärer och hur folk går i konkurs, säger han med fast blick och allvar i rösten.

Peter Stormare brukar säga att det är sig likt att filma, var man än är. Sverige eller Hollywood - det går till på samma sätt. Men den här gången blev det ändå något annorlunda, när han fick komma nära och leva i en helt annan värld och slakta renar med befolkningen i Jiingevaerie sameby i Sverige och Luårte i Norge.

- Jag har aldrig varit så blodig och dödat så många djur, men det var så jag fick invånarnas förtroende. När jag stod still där i hagen och 3 000 renar kom emot mig i galopp, säger han.

- På något sätt är det här nästan som att vara med i en dokumentärfilm också, trots att det är fiktion, säger Peter Stormare.

Han är förtjust i sin rollkaraktär:

- Han är en människa som står för något ganska unikt, en symbol för något som är på väg att ta slut. För precis som vargen är ju Klemens också utdöende på något sätt.

Mimmi Fristorp/TT Spektra

Mer läsning

Annons