Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stjärnfångaren i Mockfjärd

Annons

Målaren Torsten Dahl från Mockfjärd (1903-67) drog sig på 40-talet tillbaka till sin hemby, närmast skrämd av den stora kritikerframgången i konstsalongen Samlaren i Stockholm 1947. Han blev en konstens särling som utvecklade sin egenart i stillhet. Men Dahl var också berättare, en konstfärdig ordsmidare. Hans små prosastycken kunde läsas i Borlänge Tidning, Dala-Demokraten och Falu Kuriren.

böcker |

Stjärnfångaren

- berättelser och teckningar

Torsten Dahl

Bokboden Gagnef

Nu har Bokboden i Gagnef i samarbete med nybildade Torsten Dahl-sällskapet givit ut en liten bok med ett urval av hans texter, främst från 1960-talet.

Illustrationerna som åtföljer berättelserna - intuitiva streckteckningar, träffsäkra och humoristiska - utgör en stor del av skriftens charm.

Bokomslaget pryds av målningen Stjärnfångaren. Det är nog ingen slump, eftersom bilden av gestalten med det skimrande ljusklotet i handen säkert hade stor personlig betydelse för Torsten Dahl. Det är en magiskt laddad bild, målad på hundraåriga plankor och en gång placerad nedanför trappen som ledde till hans minimala vindsateljé.

Att Torsten Dahl var en genuint originell människa speglas nog bäst i hans konst. Där förenades humor och mystik. Men texterna har också de en dahlsk ton, vänligt eftersinnande, präglade av en lyssnande förmåga att leva sig in i insekternas och växternas miniatyrvärld.

För honom var det självklart att, liksom vännen Harry Martinsson, låta tanken utgå från en grästuva för att sedan med lätthet svinga sig mot de kosmiska mysterierna.

I kåserierna är grästuvan hans hemby Backen i Mockfjärd. Mycket handlar om hans funderingar över naturens gång, årstidernas växlingar och det moderna livets hets. Det senare tyckte han inte om, det märks. Vad skulle han ha sagt i dag, i en tid med helt andra hastigheter än 60-talet?

Han funderar över fäbodstället som tycks dömt till undergång och över de orörda skogarna som numera bara finns i sagorna. Naturen såg han som en läkande kraft, en tröst mot vinterångesten.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons