Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stereotypiserad kliché

Annons

teater | monolog

VI TAR DOM I ANDRA HALVLEK av Hans Sjöberg

regi: Hans Sjöberg

i rollerna: Bengt Erlandsson

Teater Pero, Stockholm, 12/2

Det börjar lovande när Erlandsson tyst träder in som den nutida arbetaren, tillika pjäsens berättare.

Tvekande och rådvill går han runt på den sparsmakat utsmyckade scenen, innan han så småningom tar till orda.

Och redan här utnyttjar Sjöberg den tystnad och stillhet som är det bästa med uppsättningen.

I stort arbetar Sjöberg med enkla medel och avskalat sceneri, vilket får avsedd effekt. Sceneriet består av ett bord och tre stolar, en för varje generation. På bordet finns en termos med mugg, ett ölglas, en dagstidning, några tidskrifter och ett block med penna. Det enkla visar sig också i Erlandssons förvandlingar.

Med hjälp av en keps och en sävlig dialekt träder han in i farfaderns gestalt, och med ett par glasögon och en lite hetsigare accent blir han sin pappa.

På ett enkelt men effektfullt sätt träder Erlandsson smidigt in i olika tider och mentaliteter. Det är enkelheten som gör uppsättningen sevärd. I längden blir det dock lite väl enkelt.

Pappan reduceras till en parentes och förvisas ut i pjäsens periferi, medan farfadern blir den egentliga centralfiguren. Han står för alla roliga anekdoter och förvandlas till en representant för det flydda idealet: Den riktige arbetaren som är ärlig, strävsam och lojal mot de egna - helt enkelt en hyvens kille.

Och tyvärr trampar pjäsen i redan utforskade spår. Farfadern blir alltmer till en stereotypiserad kliché omgärdad av en romantiserad idyllisering som tycks propagera för att det var bättre förr.

Problemet är att denna bild aldrig får någon egentlig motvikt. För berättarens nutida arbetares egna förhållanden förblir alltför schablonartat illustrerade av en underhållande men något uddlös satir över marknadshysteri och chefsjargong. Till viss del kan det skyllas på det korta formatets begränsningar, som tvingar fram ett förenklat uttryck.

Det förefaller som om Hans Sjöberg har velat framställa tre partikulära människoöden och låta dem stå för en allmängiltighet. Men uppsättningen förmår aldrig riktigt lyfta över det partikulära, och kvar sitter man med en skildring av arbetarhistorien som känns väl nostalgisk och sentimental.

Fotnot: Vi tar dom i andra halvlek har dalapremiär i Falun på tisdag.

DAN BRUNDIN

Mer läsning

Annons