Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spirituell nyårskonsert i friskt tempo

Annons

Wien är och förblir drömmarnas och musikens stad framför andra. Och en nyårskonsert utan toner från Donaumetropolen skulle nog aldrig få riktigt godkänt av den stora publiken.

I år har Dalasinfoniettan för sina båda nyårskonserter i Kristinehallen och ett par följande i Cassels aula och Säters kyrka på torsdag respektive fredag markerat en viktig del av Wieneran genom att temalägga huvuddelen av programmet till förra seklets första hälft. Åren fram till första världskriget var Johann Strauss d.y. visserligen fysiskt borta. Men hans och de nära släktingarnas valser och polkor var högsta mode. Franz Lehár hade beträtt scenen. Glada änkan gjorde segertåg genom världen. 1915 kom Emmerich Kálman med Csárdásfurstinnan. Vilken guldålder för musikens lätta musa! Smakprov från denna lustfyllda tid fyller nyårskonserternas program. Ordinarie ytternumren är givna. Först uvertyren till Läderlappen och sist "An der schönen blauen Donau".

För de här viktiga konserterna är Dalasinfoniettan förstärkt med Anders Jakobsson som konsertmästare. Bland de extra musikerna finns även Matts Arnberg, Maria Hulthén och harpisten Clara Heinemann.

Gästdirigenten Mika Eichenholz är både trevlig att se på och effektiv för orkestern. Han angav vid nyårsdagens konsert från Läder-lappsuvertyrens begynnelse ett friskt och glatt tempo, som sedan blev signifikativt för hela konserten.

Hans i alla avseenden delikata hustru Agneta Eichenholz har en ljus sopran med härlig lyskraft. I Adéles kuplett ur Läderlappen och den textsatta valsen Frühlingsstimmen visade hon även prov på ansenlig koloraturteknik.

För Mattias Ermedahls soloinsatser borde dirigenten något ha hållit tillbaka orkesterns spelstyrka. Det visade sig särskilt tydligt i de båda välkända extranumren, att hans röst kom bättre till sin rätt, när orkestern spelade svagare. Sångaren har en charmfull stämma, som tycks ligga på ytterkanten i ett högt barytonalt läge. Säkert är han ypperlig både som sångare och aktör i operetter som Csárdásfurstinnan och en musikal som "The Phantom of the Opera".

I de berömda tv-konserterna från Wien vet vi, att det bör finnas en spelevinker i nyårsorkestern. Dalasinfoniettans mästerlige pukslagare Hans-Erik Grandin känner vi från många sammanhang som en sådan. I en mera okänd Straussvals klarade han den här gången konststycket att picka på trumman med en pinne i vänsterhanden samtidigt som han med den högra handen manövrerade diverse konstifika pipinstrument till munnen och framlockade både västergök och allehanda andra fågelläten. Nyårssmällen kom som ett brev på posten.

Den i det närmaste fulltaliga publiken hade jättetrevligt. När det var dags för finalens klimax kom naturligtvis handklappningsnumret framför andra, den äldre Johann Strauss' eggande Radetzkymarsch från revolutionsåret 1848. Det ska heller inte hemlighållas, att åhörarna fick uppleva mängder av visuella spektakulära sensationer som hör nyårsfirandet till. Dalasinfoniettan ska ha tack för en spirituell musikupplevelse och tillönskas ett verkligt Gott Nytt År 2002.

SETH KARLSSON

Mer läsning

Annons