Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sommarens kung

/
  • Publikfest. 4300 hade kommit till Samilsdalsgropen i Leksand för att se Gessle.
  • Banderoll. Är man Gessle-fan så är man. De här flickorna hade textat en banderoll i idolens namn. Foto: Mikael Forslund
  • Succé. Publikmottagandet är först svalt, men sen kommer leksandspubliken igång rejält. Foto: Mikael Forslund
  • Kung av pop. Per Gessle är sommarens okrönte kung. Igår kväll sköt han av ett magnifikt popfyrverkeri i Leksand. Foto: Mikael Forslund
  • Foto: Mikael Forslund

Annons

Den första sommarkvällen som verkligen känns ljummen och tillåter en att efter klockan åtta vara klädd i t-shirt och shorts utan att frysa som i arktisk kyla stannar Per Gessle i Leksand.

Det blir … ja, gyllene tider. Och förvånansvärt mycket Gyllene Tider.

Det är ingen tillfällighet, så klart. Hälften av publiken i Sammilsdal, som till en början är förvånansvärt svårflirtad (flyttar hockeyvintrarnas sittplatsfolk i Ejendals arena till ”Gropen” på somrarna?), har följt popräven från de första snabba stegen med GT och sedan dess varit fast för hans snygga refränger och gedigna melodier, ofta värdiga en mästare som Tom Petty.

Resten, de som tidigt tog plats närmast scenen och bar på plakat i stället för att vara just det, fann honom förmodligen i höjd med fyra år gamla soloalbumet Mazarin eller kanske i samband med den magiska återföreningen som Gyllene Tider gjorde året efter. Eller också fick de smak för honom under Roxette-åren, vad vet jag.

Vad jag vet , och är fullkomligt säker på, är att Per Gessle aldrig, aldrig gör en spelning utan inspiration. Det handlar inte bara om att vara proffs, yrkesman, utan om att fortfarande ha den där glädjen, den där aptiten som lätt gör att alla känslorna kommer på en och samma gång när publikhavet börjar dansa, klappa takten och visslar en trudelutt.

Per Gessle skjuter av ett magnifikt popfyrverkeri i Leksand, fjärde stoppet på årets turné. Det ekar. Det svänger. Det låter, framför allt, bra. Alla söndagsvällar borde vara av den här sorten.

Den drygt en ch en halv timme långa konserten inleds med Juni, juli, augusti, och rullar sedan på med en suveränt drivet dunk (tack för det, trummisen Brainpool-Jens Jansson!) i finfina Puls.

Det sätter ribban. Den ligger högt.

Även om bandet och Per Gessle tappar viss fart knappt halvvägs in i konserten blir det aldrig förutsägbart, aldrig det minsta trist. Och när väl Kung av sand, med Gessles trollkarlsspö till munspel och Helena Josefssons förförande körstämma, smeker in över Samilsdal är spelningen lika stor som förväntningarna före var.

Från nya albumet En händig man, som sålts i över 125 000 exemplar, spelar han några låtar (bland annat titelspåret, sommarhiten med stort S), men det är, självklart, de äldre sångerna, både från GT-åren och stunderna som soloartist, som sitter bäst och känns mest, särskilt när solen bestämt sig för att gå ned och den oerhört snygga ljusshowen tar vid. Det som är litE rockigt (Det hjärta som brinner), lite snyggt sentimentalt (När alla vännerna gått hem) och mycket somrigt (Sommartider).

Som Markoolio skulle ha sagt: Ingen sommar utan Gessle. Den är här nu. Till sist.

Och som alltid, känns det som.

Mer läsning

Annons