Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Smått och gott från Sweden Rock Festival

Annons

Ted Nugent

Festivalscenen, lördag

Vi får stenhög cowboyrock på powertrio, och den 53-åriga tvättbjörnssvansen från Detroit drillar in sina solon i våra skallar med maximal ljudvolym.

Det är allt annat än spännande. Det är gubbig boogie och evighetssolon. Men det är show med stort S. Och vid sidan av de bisarra utspelen får vi låtar som "Cat Scratch Fever", och Ted "zebrakavajen" Nugent avrundar med att skjuta en brinnande pil genom sin svarta Gibson i "Great White Buffalo". Chauvinistsvinrock med fartvind i håret och glimten i ögat.

Halford

Festivalscenen, fredag

Rob Halford räddar kalaset den första kvällen på Sweden Rock. Klockan är på väg mot midnatt när Judas Priest gamle frontare glider in på scenen i ett klassiskt scenkostyms-tingel-tangel av kolsvart läder och blankvässade nitar.

Han har skinnkepsen käckt på svaj, och bjuder upp till heavy metal-show med extremt hög charmfaktor.

Men han tvingas göra det helt på egen hand nästan hela vägen in i mål. Ljudet är oacceptabelt uselt de första 45 (!) minuterna, och "Robbos" band är med undantag för en riktigt duktig trummis inte mycket att vifta skinnpiskan åt.

Publikdomptören Halford vickar kokett på höfterna i skinnbyxorna, och lyckas samtidigt med konststycket att vara coolare än ett helt isberg.

Han bjussar på gammalt Judas Priest-guld som Exciter och Sinner, vi får höra Fightlåtar som Into the Pit och naturligtvis avrundas kalaset med dubbla extranummer - Screaming for Vengeance och Breaking the Law. Heavy metal i kubik.

Hanoi Rocks

Festivalscenen, lördag

Andy McCoy och Michael Monroe har hittat tillbaka till varandra efter en räcka svåra år, och det återförenade finska glamrockpaketet är en charmig och rörande upplevelse.

Monroe är en stabil och showmannamässig frontare, låtmaterialet fungerar men känns förbluffande snällt och anakronistiskt. Godkänt, men utan guldpaljett i kanten.

Girlschool

Rockscenen, lördag

Det är inte för inte som Denise DuFort och de andra rockbönorna i Girlschool kallas för lillasyrror till M-heads. De gör det bästa av situationen, utan att krångla till det för sig. Rak, enkel, brittisk tre-ackords-hårdrock gjord med sagolik charm och värme.

- This is an old one, just like our drummer, säger DuFort.

Sedan lirar Girlschool "Hit and Run". Ljuvligt.

Motörhead

Rockscenen

Hela festivalens soligaste ögonblick kommer då Girlschool körar på "Bomber". Lemmy och gänget gör en godkänd insats, och bjuder på ett sällan spelat örhänge i form av låten "Damage Case".

Hygglig dagsform från ett band som spelar stabilt utan att glänsa.

Bruce Dickinson

Rockscenen

Slynglarna i bandet massakrerar Piece of Mind-klassikern "Revelation".

Bruce Dickinson själv sjunger fantastiskt bra och låter riktigt frisk och pigg i rösten. Men Iron Maiden utan vare sig Iron eller Maiden? Nix och nej. På egen hand känns Dickinson och hans band minst ett nummer för korta i rocken.

Mer läsning

Annons