Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slätstruket, platt och tråkigt

Annons

Det är fyra unga killar som tar plats på scenen. Och de är första bandet ut denna torsdagskväll. De börjar med sina egna låtar och efter en stund gör de reklam för sin skiva. En klassisk nybörjarfälla. För det är så de känns Míse, som en nybörjargrupp. De är en lite stapplande grupp som inte riktigt vet på vilket ben de ska stå. Ska de lira sina egna låtar, dom traditionella, de brasilianska eller de upppoppade klassiska verken? I en liten stämpaus gör de ett försök till publikfrieri.

- Om det är någon som känner sig törstig passa på att gå ut nu, säger gitarristen i bandet. Och faktiskt känns det som att de lyckas dra med sig publiken. Själv är jag inte lika lättflirtad. Det hela känns platt och tråkigt. Och när de börjar spela den brasilianska Tico Teco vill jag gå därifrån. Att lyssna på Míse känns som att sätta på en Absolute Music platta. Slätstruket, platt och tråkigt.

Visst är det många i publiken som gillar bandet och själva ser de sådär charmigt engelskt förvånade ut. Hos mig går det inte hem. Och när de i slutet av konserten påminner om var man kan köpa skivan har jag fått nog och går därifrån.

EMELIE SMEDSLUND

Mer läsning

Annons