Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Slaget om ett världshav

Annons

Litteratur | historia

Bismarck: Kampen om

Atlanten

Michael Tamelander/

Niklas Zetterling

Norstedts

De bägge författarna, som är militärhistoriska experter, har lagt ner mycken möda på att kartlägga slaget om Atlanten under andra världskriget, och resultatet har blivit en skrämmande men högst läsvärd berättelse om en historisk händelse.

Det är visserligen sant att det sex år långa kriget huvudsakligen utkämpades till lands och i luften, men de marina insatserna saknade inte betydelse. I början av 1941 behärskade Hitler större delen av den europeiska kontinenten. Med Stalin hade han ingått en pakt som ännu inte var bruten, och Roosevelt ville fortfarande hålla USA utanför kriget.

Tysklands enda egentliga motståndare var Storbritannien, där Churchill med sina kraftfulla tal eggade till fortsatt motstånd. Förstärkningar i form av vapen och livsförnödenheter var emellertid av nöden, och de kom från väster med ständiga fartygskonvojer, som stävade över Atlanten.

Hitler insåg att dessa måste stoppas eller i varje fall reduceras, och det skedde i första hand genom torpedering från ubåtar. Men konvojerna skyddades av den överlägsna brittiska örlogsflottan, och tyskarna hade länge förstått att de också måste bygga kryssare och slagskepp. Efter fem års arbete och stora ekonomiska uppoffringar var så slagskeppet Bismarck i maj 1941 färdigt för sitt första uppdrag.

Det var världens mäktigaste krigsskepp i sitt slag, visserligen något mindre än britternas stolthet, slagskeppet Hood, men modernare, snabbare och kraftfullare beväpnad.

Avsikten var nu att Bismarck från sin Östersjöhamn överraskande skulle ta sig ut i Nordsjön och via det så kallade Danmarkssundet mellan Island och Grönland komma ut i Atlanten. Därifrån skulle man sedan kunna angripa konvojerna och sänka så många fartyg som möjligt.

Under en dramatisk vecka, den 20 till 27 maj 1941, kulminerade slaget om Atlanten. Händelserna avlöste varandra slag i slag, misstag och tillfälligheter gynnade än den ena, än den andra sidan, och utgången var länge oviss. Det överraskningsmoment som tyskarna hoppats på gick om intet, när Bismarck gick in för bunkring i Bergen och upptäcktes av brittiska spaningsplan. Brittiska flottenheter samlades, och en strid blev oundviklig.

Den utföll först till tyskarnas fördel, då Bismarck med sina väldiga kanoner fick in en fullträff på Hood, som gick till botten på några minuter. Av den 1 500 man starka besättningen överlevde endast tre.

Därmed var emellertid inte striden avgjord. Det tyska slagskeppet förföljdes och gensköts, och en brittisk torped, avfyrad från ett flygplan, träffade dess roder och gjorde det omöjligt att gå tillbaka till en räddande fransk hamn.

Bismarck var med sitt kraftiga pansar mycket svår att sänka, men till slut gick också denna Tysklands stolthet till botten med större delen av sin besättning.

För att bekämpa konvojerna måste Hitler fortsättningsvis lita uteslutande till ubåtarna, och det skulle snart visa sig otillräckligt. Kampen om Atlanten var i praktiken slut, och de följande åren blev huvudsakligen ett krig till lands.

Michael Tamelander och Niklas Zetterling har för sin bok använt alla tillgängliga källor i form av rapporter, meddelanden, krigsdagböcker och intervjuer från bägge sidor, och deras framställning av händelseförloppet är strikt opartisk. Texten kompletteras av översiktskartor och belysande fotografier.

GÖRAN R ERIKSSON

Mer läsning

Annons