Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skruvade scener i mörknat folkhem

Annons

Vaknätter är en föreställning om människor som börjar tvivla på identitet och livsmål och om ett folkhem som vilset rullar på, fast hjulen börjar ramla av.

Nattens tankar och handlingar följer inte dagens rationella förnuft. I bästa fall kan tumult leda till omprövningar och nya tag.

Anders Duus tragikomiska pjäs, som gavs i Borlänge på måndagen, balanserar mellan det vardagsbanala och det totala sammanbrottet.

I Snäppans gruppboende gör rikemansdottern Pia sitt första darriga försök till praktiskt socialt engagemang. Nattens timmar går, till ackompanjemang av ljudet då gravt autistiske Lennart slår sig själv med knytnäven och de allt tätare utbrotten från andra nattvakare - invandrarfientlige Roger i medborgargardets vaktskjul, invandrarflickan Lola som vägrar att spela offer i Taslimas socialreportage, nervösa tonårspappan Ulf, Siri och Zoran som får natten att gå med sexrollspel i mobila akutteamet.

Anders Duus har gjort en störtdykning i ett Sverige präglat av förvirring och växande avstånd på alla plan. Siri provar att ha en man som knähund, men tvekar med kopplet i handen. Ulf brottas med mansrollen och spanar på sin son. Han har borrat ett hål till hans rum, rakt genom naveln på affischen med Britney Spears: Herregud, han är ju som jag! Ulf har lyssnat till både feminister och genusföredrag, men vad hjälper det när han alltid fastnar i fantasier om vad den kvinnliga föreläsaren har under blusen.

Den skruvade komiken finns där, men råflabben hålls undan i Anders Duus lite sorgsna pjäs. Regissören Maria Löfgren ger de tvära turerna i den spretiga handlingen balans och struktur.

Samtliga rolltolkningar känns trovärdiga i den samspelta ensemblen. Inte minst Bengt C W Carlsson gör en fin insats som autistiske Lennart och hans socialt lyckade, men privat misslyckade bror Ulf. Ska de mötas till slut?

Mörkrets förvirring suger inte helt musten ur nattvakarna. Solen går ju trots allt upp varje morgon.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons