Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skrönornas och dimmornas öar

Annons

Konst

Ett isolerat läge mitt i ett grymt hav och en natur som ställt hårda livsvillkor har format kulturen på öarna, som domineras av fisket och fåren, bildkonsten och berättarkonsten.

I Framtidsmuseets utställningshörna förstärks sinnesintrycken av måsars skrik, korgar med ull och ö-formationer på golvet. Dessutom hänger bilderna i rejäla fiskekrokar, precis som de gjorde när utställningen visades i Torshavn på Färöarna i somras.

-Vi ser det här som en process på flera år, som kan utvecklas under flera resor och utbyggda utställningar, säger Ulf Engström. Projektet omfattar åtta öar; Island, Isle of Man, Orkney, Hebriderna, Shetland, Färöarna, Irland och Grönland. Hittills dominerar Färöarna och Shetland.

-Vi har nosat på ö-kulturen, åkt runt bland fåren i dimman, inspirerats av skrönorna, säger Jordi Arkö.

Båda har de utgått från gamla tekniker, Engström arbetar på gammalt vis i sitt fotolabb, Arkö har träsnittet som bas.

Träsnittens kantiga formfasthet understryker skrönornas ordknappa uttrycksrikedom. Jordi Arkö ser allt på sitt eget sätt. Han förvandlar 500-talets upptäcktsresande irländska munkar till djärva surfare på vågorna. Han tar sig an Färösagans blodiga hämndmotiv. Och han tänker på sagan om sälkvinnan, motsvarigheten till den lille havfruen, när han avbildar en kvinna utan ben i en tunna. I verkligheten är hon sysselsatt med att trampa och valka ull till värmande fiskarkläder.

Just den här tiden på året firar Shetlandsborna ljusets återkomst. Och de gör det med en glad och bullrande fest i Lerwick, Up-Helly-Aa. Sång, musik och fackeltåg omger höjdpunkten, som är bränningen av ett nytillverkat vikingaskepp.

Ulf Engström låter oss vara med i fackeltåget, i nattvimlet och på puben. Hans styrka är närvarokänslan, förmågan att läsa in stämningar och miljöer. Han ser kulturkrocken när barn i Benetton-tröjor försöker forcera gamla knaggliga fä-stigar med rollerblades. När landskapets illgröna betesmarker (vätta av 285 dagars regn per år!) fotograferas i svartvitt känns grådiset och fukten och de rullande dimmornas mystik inpå bara skinnet.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons