Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skröna om konst och längtan

/

Annons

Alessandro Bariccis roman Nittonhundra - legenden om oceanpianisten är en på en gång drastisk och poetisk skröna som förvandlats till berättarteater med Peter Eriksson i alla roller.

Under fredagens Kultursoppa på Dalateatern visade han prov på en gestaltningsförmåga som inte någon gång släppte greppet under den vildsint oberäkneliga historiens gång.

Med dramatiken koncentrerad till minspel, ögon och tonfall fångade han in textens alla över- och undertoner. Den märkliga historien om pianisten vid namn Nittonhundra, som hamnat som hittebarn i en pappkartong på fartyget Virginians salongspiano och sedan aldrig sätter sin fot iland, ger rum för många funderingar.

Det är en berättelse om vänskap, ensamhet och längtan. Men kan likaväl ses som en metafor över konstnärskapet och fantasin.

Pianisten läser av världen och livet i människors ansikten och lever ut sina drömmar med pianots hjälp. Sekvensen med pianoduellen med jazzvirtuosen ger en underhållande bild av hur teknisk briljans får vika för konstnärlig äkthet.

Är livet på fartyget en hyllning till den småskaliga lilla världen och fantasins gränslöshet? Eller en vemodig bild av konstnärens utanförskap? Legenden om oceanpianisten är både förbryllande och fängslande.

NITTONHUNDRA

av Alessandro Baricco

I rollerna, regi: Peter Eriksson

Dalateatern, Falun, 9/3

Mer läsning

Annons