Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ger inte ståpäls

Annons

Pop. Det hajpade svenska popbandet Vit Päls har passerat mig tämligen obemärkt förbi, och det är i och med det nya albumet Nånstans ska man va som jag för första gången lyssnar på allvar. Och trots att jag verkligen försöker, jag lovar – jag försöker, så kan jag inte i min värld förstå hur detta kan ha nått så långt utanför kretsen av de närmast sörjande. Vit Päls är i min värld det perfekta exemplet där varje beståndsdel av svensk indiepop dragits till sin spets. Det är närmast löjligt pretentiöst, samtidigt som det nästan känns utstuderat dåligt. Det som räddar det hela från ett ordentligt magplask är de stundtals ändå ganska smarta och underhållande texterna. Uppenbarligen ser folk någon form av storhet i Vit Päls. Jag är inte en av dem.

Mer läsning

Annons