Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gediget och varierat

/

Annons

GePop. Det är inga jättestora kliv Anna Ihlis har tagit sedan I stay awake... good morning 2010. Inte vid första anblicken. Det handlar om samma jazziga, varma akustiska ljudbild och den röda tråden är fortfarande hennes särpräglade röst. Men det har ändå hänt massor. Debuten var bra, men knappast helgjuten. På Long before my hair got black blommar Anna Ihlis ut och känns betydligt mer avslappnad och säker och utan påklistrade manér.

Låtarna håller också hög klass och materialet är dessutom väldigt varierat. Rena popdängor samsas med stilla kontemplation.

Det hurtfriska tilltalet som briserar i den enerverande The talk, borde hon hålla sig ifrån, men som helhet är Long before my hair got black en uppfriskande, stundtals gripande och genomgående imponerande skiva.

Mer läsning

Annons