Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skitig och rå T-Model Ford

Annons

T-Model Ford är kanske ingen musiker. Det handlar om något annat. Något mer. En urkraft. Hans otroligt primitiva blues lever sitt eget liv och följer inga mallar. Han verkar spela lite som han känner för. Så här i efterhand kan jag inte minnas om det var någon skillnad på låtarna. T-Model Ford sitter och småler, gungar i takt och plockar på strängarna.

- Jack Daniels-time, utropar han med jämna mellanrum och tar en sipp från ett dricksglas med gyllene vätska.

T-Model Ford har ett ruskigt fult gitarrljud, tunt och infekterat av för mycket flangereffekt. Men det gör faktiskt absolut ingenting. Som han spelar blir det ändå skitigt och rått.

Vintageprylar för tiotusentals kronor är heller inget för honom. Han spelar på en Peavey stratakopia.

Trummisen Spam är minst lika viktig för helhetsintrycket som T-Model och är ett helt kapitel för sig. Nästan en hel bok. Han är ständig rytmsektion åt T-Model Ford och lär jobba på en kyrkogård.

Ibland spelar han med ena trumpinnen i luften, som för att visa att det räcker gott med bastrumma och virvel. Han tar en kisspaus på några minuter.

Han spelar i stort sett samma takt hela tiden. Bom-pa bom-pa När han som omväxling vågar sig på ett fill som låter en smula annor

lunda känns det som om det verkligen händer något i musiken.

Efter att duon spelat i någon timme börjar det att hända saker även i kroppen. Jag blir som hypnotiserad och det är omöjligt att inte dras med i den monotona rytmen. Det är verkligen dansmusik, som gjord för spontana steg på ett dammigt bargolv i Mississippi. Helt fantastiskt.

Louisiana Red kompas av finska Wentus och först befarar jag det värsta. Wentus går på och lirar lite själva först och förutom en fantastisk munspelare så handlar det om duktig, men urtrist blues. Men det visar sig att de är en utmärkt kompgrupp till Lousiana Red. Han ansluter sig efter ett tag, klädd i en fin broderad skjorta och liknande Ray Charles och Khaddafi på samma gång.

När han satt sig tillrätta blir det blues av bästa slag. Mycket annorlunda T-Model Ford, men det är ändå en blues som inte briljerar för sakens egen skull. Hans slideteknik skulle många sälja sin själ för.

Louisiana Red bjuder upp T-Model Ford på scenen mot slutet, men denne blir nedföst av någon som inte verkar ha förstått detta. Synd, det hade varit intressant att höra båda tillsammans.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons