Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sittandet utmanar fantasin

Annons

Det är något visst med stolar. Fortfarande utövar stolen en stark lockelse för formgivare och konstnärer. Stolen kan vara vitsig, galen eller fiffigt funktionell. I många kulturer markerade praktstolen makt. Förr bar man bruden i brudstol. En sådan i renässansmodell kan man se i Leksands kulturhus i sommar.

På sitt sätt heter årets sommarutställning, där man verkligen kan gotta sig i stolkonst och stolhistoria.

En virvel av pinnar och ryggstöd från en hög hopbundna stolar tronar på golvet, likt en kaotisk konstnärlig installation. Under finns en spark. För så här såg det ofta ut när möbelsnickarna i Leksand med medars hjälp drog iväg ut med sina kollektioner - det visar det gamla fotografiet på väggen med stolmakaren Kors Per Persson från Siljansnäs.

Estetelever från Leksands folkhögskola och unga möbelsnickare från Sätergläntan visar att stolfantasin blomstrar än. Linnés gamla "plugghäst" finns i modern variant med plats för datorn. Graffitins häftiga kurvor går igen i en eldröd soffa med svarta konturer.

Varför ska benen vara raka? undrar Emil Orman, vars pall har ben som tycks vara ute på promenad.

Den djärva kanske vågar ta plats i knät på kvinnostolen i högklackat eller mansstolen med jeansklädda ben, skapad av konstnären Niklas Darke. Hans lilla rullbara taxbänk går säkert hem hos de minsta.

Många har en klar bild av vad en Leksandsstol är. Men Leksandsstolar behöver inte se ut som den gustavianska modellen med spjälor i ryggen, den som ännu lanseras som Leksandsstolen.

- Den modellen var helt passé vid 1800-talets slut, utkonkurrerad av det moderna och industritillverkade, säger Lars Jönses, historiskt sakkunnig i utställningen som har Karin Uusma som idégivare.

Det var som så ofta annars Gustaf Ankarcrona som grep in för att rädda det gamla hantverket. Tillsammans med Ankarcrona återupptog snickarna Jönses Olof Andersson och Anders Norman 1903 tillverkningen av äldre möbelmodeller, samtidigt som Ankarcrona formgav nygamla varianter.

- Det blev en jättesuccé, säger Lars Jönses. En rad snickerier uppstod i Leksandstrakten. Framgångarna berodde inte minst på att borgerskapet svärmade för nationalromantiken och dalatraditionen. Rosmåleriet och det svarvade fick en renässans.

Andra möbelsnickare blandade stilarna efter egen fantasi. Hallmans Per Karlsson i Tibble är upphovsman till den häftiga lejonbänken.

Kanske var det funktionalismens inträde som bidrog till att många av Leksands möbelindustrier avvecklades på 40-talet.

Många möbelsnickare lämnade konstverk efter sig, men är märkligt anonyma för oss. Mycket återstår att utforska.

Utställningen har en förlängning utomhus. I centrum kommer det i sommar att finnas sittbänkar formgivna av ortens konstnärer.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons