Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sextrakasserier i operahusen

/

Annons

En känd svensk sångerska frågade mig för femton år sedan "Anna, hur gör du för att inte dirigenterna ska bli kära i dig?" Hon uppfattade att hon gjorde något fel eftersom hon bland annat hade problem med en ful dirigentgubbe som ständigt ringde henne på mobilen. När hon tillslut vågade säga ifrån (så konstigt att hon inte tände på den 80-åriga gubben…) pratade han med opera- och konserthuschefer runt om i världen om hur obegåvad hon var. En annan svensk sångerska blev instängd i en av världens mest inflytelserika maestros rum på ett operahus för att "repetera". Hon lyckades med nöd och näppe krångla sig ut innan han överföll henne. Hon fick inget förnyat kontrakt på det huset. En mycket stor dirigent som jag känner har som vana att erbjuda unga tjejer wolf-massage. Det innebär att han klär av tjejen och biter henne lite här och där. Hans kvinnliga assistent, som blev utsatt för detta, sprang skamsen från rummet när hon förstod vartåt det barkade. Hon jobbar inte för honom längre och har stora problem med att han stoppar hennes karriär genom att berätta för branschfolk om hur "besvärlig" hon är.

Jag är fullt medvetten om att jag genom dessa tjejers berättelser tagit del av vittnesmål om brottsliga handlingar, att jag samarbetar med dessa dirigenter med vetskapen om deras uppenbart sjuka personligheter. Jag har ofta varit beklämd och alltid stått på mina kvinnliga kollegors sida genom att stötta och stärka. Ändå känner jag ofrånkomligen att jag, tillsammans med många andra, blivit en del av ett system där män med extrem makt (man har full rätt att sparka en sångerska eller sångare ur en produktion "av konstnärliga skäl" när som helst under repetitionsperioden) kan fortsätta för att ingen törs berätta.

Nu när jag har unga sångelever som börjar bli flygfärdiga och sitter ensamma på operahus i Europa och brottas med dirigenter som vill bjuda ut dom på middag, känner jag ett enormt ansvar. Jag har själv inte blivit utsatt för trakasserier (det kanske hjälper att jag är 1.85 cm lång och de flesta maestros når mig till naveln) och har varit extremt tydlig på tidigast möjliga stadium. Jag tror att mina tumregler hjälpt mig och tyvärr känner jag mig nödgad att lära ut dom till mina elever: Gå aldrig ut och ät ensam med en dirigent. Bjud naturligtvis inte upp en dirigent på hotellrummet, även om han säger att ni ska diskutera framtida kontrakt. Och om han låser dörren till logen på operahuset- skrik.

Så till sångerskan som sträckte ut en hand till mig för femton år sen vill jag säga: "Du är stark och begåvad. Det är inte ditt fel. Nästa gång något sådant händer ska du bli arg. Och du ska berätta för alla".

Och till dirigenter som ägnar sig åt detta maktspel vill jag säga: "Du ska veta att vi tjejer pratar. Vi stöttar varandra och lyssnar inte på skitsnack om andra tjejer. Vi är enade och inte ensamma. Och vi skäms inte".

Mer läsning

Annons