Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Seriemord i Sundsvall

Annons

Brott i all ära, jag valde deckargenren mycket på grund av att det var lätt att snickra ihop en historia - en idédrivande handling. Men personerna och deras relationer är lika kul. Det kan man ju skriva flera böcker om.

Jonas Moström smakar på sitt iskaffe. Framför honom ligger Håkan Nessers Münsters fall. Han säger att han läser mycket deckare i rent studiesyfte, "för att se hur andra gör". Skrivandet har alltid funnits där, ögonblick har blivit nerskrivna. Men det var först häromåret han kände sig mogen att ge sig på en hel roman. Mycket tack vare den möjlighet som öppnade sig när han var pappaledig med sin dotter i fem månader.

- Varje dag på hennes sovpass lät jag nappflaskor och blöjor ligga. Jag satte mig och skrev i stället. Sedan, när jag började jobba igen, var jag så inne i historien att jag fortsatte. Då hade jag ett upparbetat maskineri.

- Nu vill jag inte vara utan skrivandet. Det är fantastiskt att vara inne i den parallella världen.

Parallella världar är också något som kännetecknar berättarstilen i Dödens pendel. Kapitlen växlar mellan kriminalkommissarie Axbergs, läkaren Jensens och mördarens perspektiv.

En pensionärsdam avlider på grund av hjärtstillestånd i sömnen och hennes son anar oråd. Bland annat på grund av att hennes klocka saknas. Axberg avvisar dock brottsmisstankarna.

Jensen har ett oförklarligt fall på sjukhuset - en ung kvinna med hjärtstillestånd. Historierna vävs samman och när fler unga människor avlider i sina hem och deras klockor saknas omvärderar Axberg sina tidigare funderingar.

Med ett rakt och enkelt språk, korta kapitel och driv i handlingen berättas en historia för trötta huvuden efter en arbetsdag. En sommarroman som kan läsas i små portioner utan att tappa sitt sammanhang.

- Det är en hårdkokt deckare med inslag av humor. Två hjältar, två yrken och deras manliga vänskap.

Romanens ena huvudperson, Jensen, känner sig Jonas Moström väl förtrogen med. Författaren har nämligen bott i Sundsvall i två år och gjorde sin AT-praktik på Sundsvalls sjukhus. Så valet av ort är ingen slump.

- Eftersom den utspelar sig i Sundsvall har jag medvetet undvikit att skriva om verkliga personer. Det ska inte vara någon som kan känna igen sig. Jag har kontrollerat alla namn mot folkbokföringen. Antingen ska det finnas väldigt många som heter en sak, eller ingen alls.

Jonas Moström flyttade från föräldrarna i Bräcke i Jämtland när han var 19 år för att studera på läkarprogrammet i Uppsala. I dag är han 31 år och bor i Stockholm tillsammans med sin hustru och treåriga dotter. Målet är att bli husläkare. Just nu går han den femåriga specialistutbildningen och har sin bas på en vårdcentral vid Odenplan.

Han har redan skrivit två tredjedelar av debutens uppföljare. Den har samma persongalleri men den här gången har sommarhettan byts ut mot en isande vinter. Jonas Moström medger att han gärna vill skapa ett eget "Wallander-Ystad" i Sundsvall och säger att det, enligt hans förläggare, först är efter tredje boken man vet var ett författarskap bär. Han är dock väldig klar över att han inte vill vara författare på heltid, utan att han vill ägna sig åt båda sina yrken.

- Hjärtat har två kammare, det finns plats för båda.

PONTUS HAMMARLUND/PM

Mer läsning

Annons