Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Schlager är bättre inom rikets gränser!

/

Annons

Fy sjutton viken trist tillställning det var. Det var ju så att man bara vill plugga in öronpropparna och somna. Jag hade mina synpunkter på den svenska melodifestivalen men nu är jag helt på det klara med att vi borde skippa det där med Europa och fortsätta satsa stenhårt på schlagerspektakel inom rikets gränser i stället. Ursäkta, men vem bryr sig om en öststatskryddad powerballad framförd av en liten köttbulle i kostym och jympadojor? Eller en ukrainsk dansbuskis så simpel att Smurfhits framstår som komplexa och svårsmälta? Jo, de länder som har skickat bidragen förstås - och alla deras grannländer. Här kommer vi nog aldrig riktigt att förstå oss på balkandisco och öststatsballader. Och vi får nog räkna med att själva fortsätta bli missförstådda framledes.

I övrigt har jag svårt att smälta den extremt låga nivån på låtarna. Hur kan det skrivas så mycket skit? Vitrysslands James Bondiga Work your magic, Litauens Careless whisper-kopia Love or leave och Rysslands Song #1 framförd av Spicegirlstrion Serebro - nej, någon måtta får det vara på eländet.

Och inte kan folk sjunga heller. Det kan väl inte vara så himla svårt att hitta artister som åtminstone håller tonen? Spanska D'Nash tog pojkbandspopen till en ny nivå med sin falsksång i låten I love you mi vida.

Jag tyckte faktiskt inte det fanns en enda riktigt bra låt i lördagens schlagerfinal och valde i brist på bättre alternativ att hålla på Turkiets blowjob-låt näst efter The Ark.

Att Storbritannien, Tyskland, Frankrike och Spanien alltid är garanterade en plats i schlager-finalen bara för att de pytsar in så mycket pengar hade jag ingen aning om tidigare. Det låter ju helt sjukt. Vad är det för tävling där man kan köpa sig en plats i finalen? Nej, jag tycker vi ska strunta i att åka till Serbien nästa år. Det är ju bara förnedrande att delta i dylika tillställningar. Den enda behållningen med lördagens final var Kristian Luuk. Hans syrliga kommentarer till finnarnas klämkäcka inslag mellan låtarna var den enda ljuspunkten i en annars beckmörk schlagerhistoria.

Mer läsning

Annons