Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Scenografi och ljus lyfter "Vittula"

Annons

De som slukat Mikael Niemis roman med lycklig behållning har funderat över om den verkligen går att framföra på en teaterscen.

Redan efter Jan-Erik Hagströms inledande skildring av hur han med tungan fastfrusen i en platta på 5 400 meters höjd tar sig loss, har de kapitulerat.

Mattis ganska fria familj kontrasterar mot kompisen Niilas strängt laestadianska uppväxtmiljö där faderns despotiska slag och stränga moral är ett tungt fängelse. Mattis pappa har en del problem med vad som egentligen är okej för en man i Tornedalen. Kan han ta tag i sysslor som för fåordiga, muskulösa grovjobbare ter sig kvinnliga, kan han dammsuga, hantera elvisp eller ens använda plåster?

Med ett vimmel av skådespelare och amatörer och med många småpärlor i replikerna är det ändå scenografi och ljussättning som lyfter Västeråsensemblens tolkning av Niemis bok.

En enkel gråskala och mobila skärmar där miljöerna projiceras fram tar åskådarna in i hemmen och till skolan, långt ut i skogen, till bröllop, bastu och Folkets park.

Och även om Hagström som Matti och Håkan Skoog som Niila stundtals är lysande i tonåriga gester och attitydframställningar, så begränsar ändå deras gestaltning trovärdigheten en smula.

Teater Västmanland tar sin publik långt norrut, till skratt och vemod, nostalgi och eftertanke, till en värld av motsägelsefulla krockar, religiös pennalism och glad förändringslusta, blandad med hopplöshet och manlig timmerkojerädsla för det feminina. Det blir drygt tre timmar av Tornedalsliv - det räcker.

LENA RELTE

Mer läsning

Annons