Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sanners sångkonst går rakt in i hjärtat

Annons

Varje kompositörsliv ger ju möjlighet att ha märkesår både för kompositörens död och födelse, men måhända dominerar uppmärksammandet av dödsåret. Sålunda har vi på senare år haft Brahmsår, Bachår och Verdiår. I år är det Dvorákår.

Det ger ju möjlighet att introducera verk som är mer undanskymda i kompositörens verkförteckning, men tyvärr tog inte programmakarna för konserterna i Cassels och Kristinehallen den chansen.

Dvoráks e-mollsymfoni, Från Nya världen, var konserternas huvudnummer. Den är kanske hans kändaste verk över huvud taget och den har framförts ofta i Dalarna. Inte heller Karnevalsouvertyr och Zigenarmelodier hör till de rara blommorna när det handlar om Dvorák.

Orkestern, en sammanslagning av Dalarnas och Grängesbergs orkesterföreningar, började bra i ouvertyren men det fanns senare tendenser till otålighet och ouppmärksamhet i delar av orkestern vilket gick ut över samspelet.

"Musiken i vår konsert kan tala för sig själv", konstaterades i det program som nästan helt ägnades Dvoráks liv. Dessbättre slapp musiken tala för sig själv. Margareta Åberg läste en svensk översättning av texterna i Zigenarmelodier. Naturligtvis borde texterna ha funnits i programmet - det hade varit publikvänligt.

Det är svårt att inte falla pladask för Maria Sanner. Hon har en märgfull och tät alt, ett skarvlöst register, tilltalande självförtroende, stark utstrålning och svarade för övertygande interpretation med inslag av gestaltning. Hennes sångkonst går rakt in i hjärtat och publiken fick höra en av årets finaste röster i Dalarna. Hon är varmt välkommen tillbaka. En liten invändning mot röstens storlek kan förklaras av att det finns akustiskt "döda fläckar", eller åtminstone tämligen livlösa, också på Kristinehallens scen.

Här var samarbetet med dirigenten Mats Åberg gott och orkestern gjorde bra ifrån sig förutom ett missöde i "In dem weitem...".

Åberg höll sig till mittfåran i sin tolkning av Från Nya världen, kanske med undantag av largosatsen, vilken han klarade av i ett ovanligt raskt tempo utan att de smeksamt pastorala kvaliteterna gick förlorade. Erik Björke svarade för ett fint klarinettsolo i den sista satsen.

De mer än 70 musikerna (det är härligt med ordentliga orkestrar) föreföll inspirerade och symfonin formade sig till en stor framgång. Cirka 175 personer gav konserten i Falun stående applåder.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons