Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sångerskan lyfter showen

Annons

Det ska sägas direkt: Det är ju inte någon proffsföreställning rakt igenom. När man har konstaterat detta kan man glädjas åt många goda insatser.

Annsofie Lindström var för denna recensent ett nytt namn. Hon gjorde en gedigen insats under kvällen. Hon bjöd på flera solonummer och fick slita hårdare än de fyra huvudpersonerna. Hon sjöng ett antal countrylåtar av den modernare typen, exempelvis Shania Twains Man, I feel like a woman och äldre amerikanska folksånger som Down to the river to pray, men allra bäst var hon i Natt i Moskva.

Lurbomännen hade så att säkrat bakåt med denna sångerska. Sångnumren i revyerna brukar vara räddningsplankorna när skämten inte räcker till och spexarna behöver andas ut, men här var det nästan bättre än revynumren.

Lurbo Stompers och regissören Ingemar Paulsson har gjort en ganska löst sammansatt historia. Den heter ju Evangelium enligt Lurbo Stompers och julevangeliet var faktiskt med i ett uppläsningsnummer. Gruppen dyker upp som tomtar och stjärngossar men någon klar julprägel är det inte. I första delen är det mycket amerikansk musik, och i andra kommer det ett musikblock med rysk prägel sedan återkommer det amerikanska.

Humorn under kvällen känns igen från otaliga shower här i länet. Ärkefiguren är töntige och tokrolige bonntypen, han som återkommer i alla revyer och som även Peter Carlsson bygger sin scenhumor på.

Föreställningen inleds med kortfilmer av skiftande kvalitet. En del är poänglösa och otidsenliga, andra är riktigt galna och roliga som när de flyger i en hemmagjord flygsimulator i plåt-bör ses.

Lurbo Stompers har riktigt roligt på scenen och som publik har man nästan lika roligt under föreställningen.

KENNETH WESTERLUND

Mer läsning

Annons