Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sagan som blev sann

Annons

Det fanns vilda planer för Draggängarna efter kalkbrytningens upphörande. Badsjö? Kräftsjö? Undervattenshotell?

Eller en rymlig kommunal soptipp?

Det blev något helt annat.

Det blev Dalhalla. Nu firar sagan att det var 10 år sedan den började berättas.

Det är en saga som handlar om Margareta Dellefors, 77.

Hon greps av musiken redan som barn när hon spelade 78-varvare i hemmet i Göteborg.

- Musik går rakt in i hjärtat. Det finns ingen som kan påverka en människa som musik, säger hon.

Ett år in i utbildningen på Musikaliska akademiens solosångklass hoppade hon av och skaffade sig "ett riktigt arbete".

Hon utbildade sig till folkskollärare och jobbade i skolans värld i sju år.

Musiken tystnade inte i hennes liv. 31 år gammal debuterade hon i Stenhammarssalen i Göteborg. Hon

inledde en fin nationell karriär.

Ackompanjatören Carl Tillius hade ett stort kontaktnät som Dellefors lärde känna.

Hon var 1961-1963 knuten till Oslooperan. Under en hektisk tid sjöng hon Tosca 26 gånger på 29

dagar under en Norgeturné.

1972 blev Margareta Dellefors

radioproducent för klassisk musik på Sveriges Radio.

När SR gjorde egna produktioner växte Dellefors kontaktnät ytterligare. De byggdes också på med lovande

artister som kom för provsjungningar. Från SR pensionerades Dellefors 1991.

65 år gammal började Margareta Dellefors realisera sitt livs projekt. Hon hade inspirerats av resor hon gjort till scener som dem i Bregenz, Verona och Savonlinna. Hon hade sett hur kalkbrotten i Avignon blivit konsertarenor. Nu var hon på jakt

efter något liknande i Sverige.

Den 18 maj 1991 stämde hon upp Toscas bön och kulade på botten av Draggängarna. Hon slogs genast av akustiken, av kalkbrottets klang.

- Den var inte för lång, som den kan vara i kyrkor, och inte för kort

eller för torr. Den hade precis perfekt efterklang.

Dellefors bjöd dit musiker, sångare, teaterchefer och vänner sommaren 1991. Många av dem har varit engagerade i Dalhalla och dess organisationer sedan dess. Tidigt kom exempelvis Camilla Lundberg (då musikkritiker) och Leif Svensson (då länsråd) in arbetet.

Av många kritiska ögonblick i Dalhallas utveckling framstår kommun-

styrelsens behandling av anslaget till en provkonsert som ett av de mest avgörande.

Kd och s var helt emot pengar till en musikkonsert i kalkbrottet. En

m-ledamot vacklade men sade till slut ja och beslutet om att skjuta till 50 000 kronor togs med en rösts övervikt.

Förra ordföranden i Dalhallas Vänner, Bengt Göransson, har beskrivit

Dellefors som "så besvärlig och omöjlig att bli av med att det är lika bra att ge henne 100 000 på en gång".

Efter provkonserten den 18 juni 1993, som hölls där restaurangen ligger i dag, var alla entusiastiska, fast Birgit Nilsson, hedersordförande Dalhallas vänner, medgav att hon

undrade: "Har hon tappat en skruv?" när hon först talade med Dellefors.

Dellefors arbete var dessa år mycket konkret. Hon köpte material till de första 1 600 stolarna (och prutade våldsamt). Sommaren därpå kunde tre konserter hållas och med 2 600 platser var Dalhalla redo för stor

invigningskonsert den 21 juli 1995.

Då utbröt regnstorm och konserten fick avbrytas. Några dagar senare grät Margareta Dellefors.

Och satte sen igång och jobba för sin vision igen.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons