Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Så snoppar hon av sexpuckona

Annons

Studenten Sofia Albertsson, 24, från Avesta använder internet en hel del. Hon kollar sin e-post, har den egna bloggen www.cupcake.blogspot.com och är med i communities kring sina intressen tatueringar, Jan Stenmark och matbilder.

Hon presenterar sig med en bild, hon har en bra- och dåligtlista och hon understryker i sin presentation att hon inte accepterar sexdårar.

Hon tycker att umgängestonen på nätet avspeglar samhället i övrigt - att den är helt OK. Men vad gäller sexuella inviter eller rent trakasserande är det förstås stor skillnad som en följd av internets anonymitetsmöjlighet.

- Ingen kille eller gubbe skulle gå runt med sitt kön framme på krogen eller ställa sig och jucka mot en kvinnas ben vid mjölken på Ica. Dels skulle de få en handväska i huvudet, dels skulle de inte vilja drabbas av skammen.

- Men på internet är det märkligt vanligt med sexpuckon som beter sig på ett sätt som är helt oacceptabelt i verkligheten.

Är det inte trakasseriet i sig som är målet - att anonymt kunna skicka de här bilderna och texterna och veta att någon ser dem?

- Jo, för vissa. De hör bara av sig en gång och drar sedan vidare. Men jag tror att de har framgång med det här, att de verkligen får kontakt med tjejer. Annars skulle nog inte en del av dem hålla på. Jag tycker att det är i sin ordning att skicka sådant här på sexcommunities där deltagarna befinner sig för att de vill utbyta bilder och kontakter.

- Sedan blir ju så många stötta över att jag biter ifrån, så mina reaktioner är inte oviktiga.

På Albertssons blogg dyker inte sexpuckona upp. Istället huserar de på hennes communities och på de chattar där hon deltar. På Skunk, där hon brukar vara, är det förbjudet att sexragga. Det har Albertsson använt till att vända sig till administratören som får stänga av de värsta dårarna.

Jag antar att 98 procent av de kvinnor som drabbas bara raderar sexidioterna. Varför inte bara strunta i dem?

- Skriver någon att de vill att jag ska kissa i deras hatt tänker jag bara "usch vad äckligt" och rycker på axlarna, men när män frågar vad det kostar att köpa mig blir jag riktigt förbannad. Det är sådan låg kvinnosyn de ger uttryck för.

Sofia Albertssons råd till kvinnor som sextrakasseras på nätet är att markera att det inte är OK, att vidta åtgärder via community-direktören eller att förolämpa tillbaka.

- Jag improviserar. Det blir ett potpurri av tv-program jag sett, löpsedlar, absurda grejer, medvetna missförstånd av vad de skrivit. De vill ju vara fräcka och chockera. De vill ha kontroll. Jag vänder det emot dem.

Hennes bok Sexpuckona anfaller har fått blandade reaktioner. Till bloggen har det strömmat in beröm. Hon har också blivit kallad manshatare och uppviglare.

Det påstås att hon gått in på sexchattar för att lura män eller att hon hittat på de publicerade konversationerna för att tjäna pengar. Hon har valt att inte bemöta dem som lägger fram konspirationsteorier.

I boken delar hon in sexpuckona i tio undergrupper. 1 Sexpuckon med kort stubin. 2 ...med känslor. 3 ...som bara inte fattar vinken. 4 ...som slår ett slag för jämställdheten. 5. ...som också vill vara litet lustiga. 6. ...som stavar helt vansinnigt men försöker ändå. 7. ...som blir litet stötta. 8. ...som ger upp lätt. 9. ...som aldrig ger upp, samt 10. Sexpuckon med jättejobbiga mindervärdeskomplex.

Vilka är de här männen? Vad framkommer om dem i vad de skriver?

En och annan deklarerar att han söker en framtida mor till sina barn. Många deklarerar att de bara vill "gosa", varpå Sofia en gång svarade:

"Ja, för det går ju så bra att göra sånt genom datorer, right? Ungefär som att mixa sin mat varm med toaletten eller som att köra till Stockholm på min mixer."

Det vore uppenbarligen fel att leta bland dem som raggat på Sofia Albertsson på internet om man är på jakt efter Sveriges begåvningsreserv. En majoritet kan inte skriva svenska. Vilket Albertsson använder skoningslöst i sina svar.

Mer läsning

Annons