Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rune Pär Olofsson fyller 40 författarår

Annons

Men farfar hade tid att berätta. Han satt i halvdunklet i gungstolen framför plåtkaminen med Rune Pär i sitt knä. Det enda ljuset var det som föll genom skarvar och hål i kaminen. Fram växte en svunnen värld och Rune Pär lyssnade fascinerat.

- Det är klart att den miljön betydde en hel del, säger han eftertänksamt; nu en produktiv författare känd för sina historiska romansviter.

I Dalarna är han kanske mest känd för trilogin om Falu gruva där läsaren får följa den fredlöse Pär Olssons öde som gruvdräng i slutet av 1500-talet. Den är också Rune Pär Olofssons största säljsuccé, Kopparberget är tryckt i 90 000 exemplar och gavs ut i bearbetad nyutgåva till Storas 700-årsjubileum. Han har skrivit ett 50-tal titlar, såväl diktböcker som skönlitteratur, och är i dag översatt till flera språk, däribland franska, ryska, holländska och slovenska.

1974 flyttade han till Falun och bosatte sig i ett av de nybyggda husen i Bergsmansgränd. Där skrevs en stor del av Kopparberget. Sedan han bosatte sig i Dalarna har han sammantaget gett ut ett 30-tal skrifter med dalamiljö eller anknytning till länet.

- Till min stora förvåning satt jag stilla och blev färdig, säger Olofsson om tillkomsten av debutomanen Och.

Den skrevs 1964 på Rydboholm i Östra Ryd, dit han sökt sig för att få skrivro.

De första romanerna arbetade han på under vad han kallar spilltid - kvällar och semestrar - och det var inte förrän tio år efter att den första romanen gavs ut som han kunde börja arbeta som författare på heltid.

Genombrottet kom då han började skriva de historiska romanerna. Utmärkande för dem är detaljrikedomen. Varje roman föregås av ett långt förarbete. Det är den roligaste delen av hela processen, tycker Olofsson. Då fördjupar han sig i ämnet, letar i arkiv, läser travar av böcker och gamla brev som finns bevarade. Men trots noggranna förberedelser är det inte alltid det blir som han planerat när han väl sätter i gång med fiktionen.

- Ibland händer det att romangestalterna själva förändrar förutsättningarna.

Så var fallet med Nämkarls Kari i Kopparberget, en gruvarbetaränka som huvudpersonen Pär Olsson hyr drängkammaren av.

- I och med att hon blev änka hade jag tänkt att förbindelsen mellan henne och Pär skulle upphöra och hon försvinna ur handlingen. Men hon tänkte att 'det vill jag inte alls', säger Olofsson, 'jag ska vara med hela tiden', så jag fick skriva om 75 sidor.

Liknande var det med Braheböckernas huvudpersoner. Det blev fyra romaner innan Olofsson kunde skiljas från sina romanvänner.

- Då hade jag levt med dem i så många år att det verkligen var ett sorgearbete att ta livet av dem och överleva det själv.

Fotnot: Rune Pär Olofsson firar på fredag sitt 40-åriga författarskap på Nisserska teatern i Falun. Han ska kåsera under rubriken "Sån't som sket sig" - om misslyckanden och "grejer som inte blev av".

LENA DE VEEN

Mer läsning

Annons