Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

ROSKILDE: Vidunderligt bra med Primal Scream

Annons

Primal Scream

Orange scen, lördag

u Klockan ett på natten släntrar Bobby Gillespie in på scenen tillsammans med basisten Mani och de andra. Han vinkar till oss. Han ser ut som en ung Svenne Hedlund minus puckelryggen. Han sticker handen i vänster kavajficka och greppar mikrofonen med den högra.

"Good... night."

Primal Scream sparkar igång med öppningsspåret från förra plattan "X-T-R-M-N-T-R", "Kill All Hippies".

Och så är dansrockpartyt i full gång. Lite, lite avslaget på grund av kyla och regn, kanhända, men ack så vilt och vackert för själen.

Blåssektionen från häromåret har fått stanna hemma, den här gången är det FET rocksättning med tre gitarrister som gäller.

PS gör en låt från kommande albumet som andra nummer. "Perfekt punk". Sedan får vi ett flak repetitiva, matande, tryckande tunga och sugande, gungande nummer där rock'n'roll möter electronica i ljuv förening.

Mest ös i publiken blir det när PS låter "Swaztika Eyes" följas av "Get Your Rocks Off", men det här är inte ett band som fjäskar i onödan. Gillespie och bandet spelar lika många nya låtar som gamla, de lirar till och med nytt material som extranummer. Hur många andra band vågar sig på sådant?

Det syns lång väg att frontaren och hela bandet verkligen fokuserar, och de ger ett allvarligt, koncentrerat intryck som nästan antyder ett visst mått av nervositet.

Men musiken sitter där den ska. Avslutningen är blytung, råstark, suggestiv och fantastisk. Det knorrar, gnisslar, mullrar och skriker punkigt om rock'n'rollen i nya låtar som "Bury You Alive" och "Destroyer", vilket naturligtvis lovar gott inför den kommande skivan och Arvikafestivalen (för alla er som ska dit).

Primal Scream gör rockmusik som ett förträffligt psykedelika-rockgäng som svenska Silverbullit drömmer om i sina allra våtaste drömmar.

Primal Scream äter band som Black Rebel Motorcycle Club till frukost och spottar ut dem vid sidan av fruktkärnorna och äggskalen.

"Scared to be alive, so good to be alive", sjunger den fårade, snart 40-årige frontaren Bobby Gillespie.

"Gimme, gimme, gimme medication to fill this hole..."

Det är politisk rock med personlig ärlighet och 100-procentig trovärdighet. Primal Scream känns fortfarande som ett NÖDVÄNDIGT rock'n'roll-band. Och bättre än så varken behöver eller kan det bli.

Regnet och kylan förhindrar det här giget från att bli en sådan där magisk fullträff. Det är dock bra. Vidunderligt bra.

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons