Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rökförbud rådde i 1700-talets eldhärjade gruvstad

Annons

skrifter |

Magistratens berättelse om tillståndet i Falu stad

1783-1786

Falu kommuns skriftserie

Vad hände egentligen i Falu stad mellan åren 1783 och 1786?

Inget sensationellt kanske jämfört med åren före och efter.

Ändå kan en sådan liten och anspråkslös skrift som nyss utgivna nr 25 i Falu kulturnämnds skriftserie, visa sig vara rena guldgruvan för den som är nyfiken på hur det var att trampa stadens gator för drygt tvåhundra år sedan.

Den stora dramatiken i Falun hade redan passerat: På 1700-talet ödelades stora delar av staden i två storbränder. Den senaste hade ägt rum 1761.

Av allt att döma led invånarna fortfarande av traumat efter bränderna. Rädslan för nya bränder visar sig i de bestämmelser som magistraten (stadsstyrelsen) utfärdade. Två brandvaktare i kyrktornen och en vattenspruta var förstås inte mycket att komma med i en stad med 70 kvarter och 205 gårdar. De styrande försökte få Faluborna att bygga med sten eller slaggsten

i stället för med trä. Men det gick inget vidare - de var helt enkelt för fattiga.

Förbud mot tobaksrökning utomhus infördes i stället. Och tiggare fick inte gå fritt utan fick söka hjälp i tilldelade kvarter.

Den här rapporten om "Fahlu stads tillstånd" 1786 ingår i Helmer Lagergrens samling av biografiska och typografiska uppgifter från gamla Falun. Ur den har Elisabet Hemström lyft fram intressanta fakta ur den torra byråkrattexten, om gamla hospitalet, hantverkare, ämbetsmän, fabriker och mycket annat.

Bland annat får vi veta att man redan på 1700-talet bekymrade sig över en alltför åldrad befolkning. Dryckenskap och fattigdom var ett överskuggande socialt problem. Skulder kunde ofta inte utmätas, eftersom hustrur och barn levde i sådant elände att de knappt hade kläder på kroppen och inte ens sängar, utan bara halm att sova på.

MARIANNE TÖRNER

Mer läsning

Annons