Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rockkrönika: Kvalitet lönar sig

Annons

Årets upplaga av Peace and Love är slut. Succé är en grov underdrift. En liten anspråkslös festival har vuxit till en kraft att räkna med.

Det går inte ens att nämna Peace and Love i samma andetag som stadsfester som Falukalaset. Peace and Love har inte något med öltält och sockervadd att göra.

Det är en riktig, rejäl musikfestival. För människor som älskar musik. Av människor som älskar musik. För utan dessa eldsjälar som stadigt byggt upp festivalen vore det naturligtvis ingenting. En eloge till dem.

För utan dem skulle inte gräddan av de mest spännande banden komma till Borlänge. Artistuppställningen var minst sagt imponerande.

Själv var jag bara med på fredagen, eftersom mormor valde att fylla 80 år på lördagen. Det var i och för sig en trevlig tillställning, men jag hade - förlåt mormor - hellre tillbringat kvällen i sällskap med Dom galna hundarna, Logh och Sugarplum Fairy. För att nämna några.

Men Peace and Love är faktiskt inte bara musik, vilket bara namnet antyder. När jag pratade med Bob Hansson förra veckan (ständigt denne Bob) svarade han på frågan om det kändes speciellt att spela på en festival som bär namnet Peace and Love:

- Nja, jag vet inte. Bara för att man kallar något för en sak behöver det ju inte betyda något. H&M skulle ju kunna kalla en serie utsvängda byxor för Peace and Love.

Men Bob Hansson hade tydligen inte hunnit läsa på om idéerna bakom festivalen. Det som är just det fina - det finns verkligen en bakomliggande vilja att göra något bra i en stad som annars förknippas med eländes elände.

Och 5 000 slutsålda biljetter är naturligtvis kvittot på att kvalitet lönar sig. Välkomna tillbaka nästa år.

Och som ett litet tips återigen.

På vår hemsida kan man läsa tjogvis med recensioner och beundra en massa bilder som inte fick plats i papperstidningen.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons