Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Rockklichéer som håller

Annons

HC var fullt av påsklovsfirare och rock'n'roll-cirkusen Backyard Babies tände på alla cylindrar. Det var svettigt, ösigt och h-ö-g-t.

Och dessutom rysligt bra.

- Nu blire lössnö, säger Dregen innan det från USA nyss hemkomna bandet sparkar i gång med en smittande Minus Celsius.

Den följs upp direkt med Making Enemies is Good. Sedan kör de på utan tjafs och bjuder på en knapp timmes förstklassig och tät show.

Jag vet inget annat band i Sverige än Backyard Babies som kan komma undan med alla dessa slitna rockklichéer med äran i behåll. De har gjort samma grej sedan ruta ett och för deras del handlar det mest om att förfina ett koncept. Och för mig får de gärna fortsätta med det.

I alla fall så länge som de levererar sina låtar med samma energi som i torsdags. Att de spottar ur sig Spinal Tap-kommentarer av typen "skönt att vara hemma igen - man saknar alla svenska bruudar" hör liksom till.

Om Dregen är lite av en sprallig clown - med kakmonstret på tröjan - ger Nicke Borg mer intryck av att vara en nerdekad tjackpundare med stirrig blick och kåktatueringar på halsen. Det är nästan så man tror att han skulle vara kapabel att skära halsen av en för växelpengar.

Han känns dock inte så där jättefarlig när han frågar publiken "hur många här inne har skolkat nån gång". Han kunde lika gärna ha frågat "hur många har snattat ett bugg nån gång?" Att han dessutom kopplar ihop detta med A Song For The Outcast känns faktiskt lite komiskt. Vilket inte förtar att det är en grym låt.

Inledningsvis är publiken helt galen, men efter hand tunnas leden ut bakåt. Något extranummer blir det heller inte denna gång - jag tror faktiskt inte att publiken hinner fatta att de ska ropa in dem innan discomusiken börjar dunka i högtalarna.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons