Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ridley Scott verkar ha legat av sig

Annons

I vintras försökte britterna skaka filmiskt liv i Arthursagan och till sommaren kommer Arn till Dalhalla.

Vårens vaktavlösning i Vatikanstaten ledde till ett slags global religiös yra, och här hemma i Sverige har Tokrunar piskat upp hat och religionsdebatt.

Religion är ett glödhett ämne, riddare och korståg ligger väl mer och pyr. Men nog tycker man att en regissör som Ridley Scott borde kunna sparka upp lite gnistor på vita duken genom att kombinera religion och riddare.

Han tycks dock ha legat av sig.

Kingdom of heaven blir aldrig någonting mer än en sval och halvkväden hjältesaga med kraftig smak av Arn.

Att nutida material passar Ridley Scott sällsynt illa visade han i den blodskvättande, ultravåldsamma Black hawk down.

Historisk forntid eller futuristisk framtid är regissörens likörer, han gör sig bäst när han får slunga sig in i storslagna episka sagor som Gladiator eller science fiction-mardrömmar som Blade runner och Alien.

Så varför bränner det aldrig till i Kingdom of heaven?

Ja, inte är det Orlando "Legolas" Blooms fel.

På grund av sitt tvålfagra yttre vibbar huvudrollsinnehavaren visserligen lite Beckham, även i scener där Ridley Scott nästan dränker honom i blod och dynga. Men Bloom har stor talang och får klart godkänt som rättrådig riddare i mänsklighetens tjänst.

Bloom spelar Balian, smed i en liten fransk by i onådens år 1184.

Balian har förlorat allt. Sonen är död, hustrun har tagit livet av sig i sorgrus och människorna i den lilla byn han bor i vill inte ha med honom att göra.

Då dyker plötsligt en far (Liam Neeson) han aldrig träffat tidigare upp i byn för att be om förlåtelse för att han smitit från föräldraansvaret. Pappan visar sig vara baron och korsriddare på tillfälligt besök från Jerusalem. Han bjuder ned Balian till det himmelska riket.

Balian nobbar först, men när han sedan tvingas fly Frankrike efter att ha dödat en präst hänger han på pappa korsriddaren.

Pappan ger sin unge arvinge en kraschkurs i svärdsvingande, och vips är Balian redo att hjältemodigt kasta sig ut i äventyr på liv och död.

Han ärver gods och fin titel, blir kompis med kungen av Jerusalem, faller pladask för en tjusig prinsessa och slåss ridderligt och ärofullt mot arabernas mäktige erövrare Saladin.

Men han gör det i en film vars manus är så grovt och övertydligt att det kunde vara uthackat med ett slöslaget bredsvärd.

Syftet är helt säkert hjärteknipande humanistiskt och gott. Ridley Scott vill bygga broar mellan kristna och muslimer, han skjuter in sig på religiösa fanatiker och propagerar chevalereskt för den starkes plikt att skydda de svaga och värnlösa.

Men han är inte precis subtil.

Och hans pedagogiska modell börjar kännas lite väl formaliserad vid det här laget: att predika tolerans och fred med hjälp av hejdundrande underhållningsvåld och spekulativ blodstänkaraction.

"Att döda en otrogen är inte mord. Det är vägen till himlen", ropar en kristen fanatiker i Messina.

Den rättrådige riddar Balian är dock lika vis som han är vacker:

"Deras böner låter som våra..."

Så småningom tvingas han försvara de oskyldiga i Jerusalem mot Saladins horder.

Och så småningom faller Orlando Bloom och Ridley Scott i samma trista fälla som Brad Pitt och kollegerna gjorde i det antika spektaklet Troja - de storslagna och påkostade scenerna från strider och slagfält ger träsmak, dramatiska möten mellan riddare, kungar, onda män och vackra kvinnor dränks i ett hav av sentimental sirap.

Flera scener i Kingdom of heaven är så hårt drivna i sin svulstighet att de slår över och blir oavsiktlig pekoralhumor.

Riddare och religion i ett slags ohelig actionmix av Life of Brian och Monty Python and the holy grail.

Men visst har Kingdom of heaven ändå ett visst underhållningsvärde. Ridley Scott är duktig på att regissera action, och ser man bara filmen som småtöntig riddarsaga är den okej förströelse för stunden.

Det är dock småsåsigt och fyrkantigt berättat.

Gladiator var ett par sliptag vassare på alla plan.

Vad får vi se från Ridley Scott härnäst? Prins Valiant av Thule?

GÖRAN PETTERSSON

Mer läsning

Annons