Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Reclaim the storlek

Annons

Det började smygande. Små små steg så att vi inget skulle märka.

Nu i efterhand står det dock fullständigt klart: allt blir mindre.

Sommaren är en bra tid att upptäcka det på.

Glasspaketen krymper till

minimala små burkar. Det gäller för övrigt också strutarna. Storstrut har blivit Småstrut.

80-talet innebar ett socialt och kulturellt avbrott mot det mer jordnära 70-talet. Borta var vardagsbekymmer, politik och familjenärhet.

Allt blåstes upp och fokus sattes på horisonten.

Konstnärer målade stora tavlor (gärna på dukar som mätte fyra gånger tio meter), författare skrev långa böcker och filmarna sökte sig utan att blinka till tretimmarsformatet.

Modet hängde med i svängarna - det var inte en slump att David Byrne uppträdde i överdrivet stora kostymer eller att det sprayade och tuperade fluffhåret gjorde sin entré samtidigt som rockarna började nafsa efter skorna. Eller att räkfrossa-konceptet introducerades.

Det låg i tidsandan.

På sitt sätt var det en också en storslagen tanke som omgäldade 80-talets unga:

- I vilket annat årtionde kunde man vara en ung, rik och tragisk mupp, sakna vänner och samtidigt kalla sig Yuppie? undrar sajten 80snostalgia.com.

80-talet fick sin motreaktion - under 90-talet växte behovet av det naturliga, det naiva och det "äkta". Visst, det är paradoxalt, men i dagens globala värld där allt går att nå börjar människorna allt mer intressera sig för det närliggande.

På 00-talet är det bara smått som blir stort.

Men glassen, den räcker likväl inte.

ANDERS MILDNER MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons