Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ramqvist hittar sin genre

Annons

Det var en dokumentär bok med intervjuer, konsertrecensioner och sociologiska studier av svensk musikpublik. Ett reportage.

Nu har Karolina Ramqvist skrivit en roman. En roman med intervjuer och konsertrecensioner och sociologiska studier av turister. Eller?

Ramberättelsen är tunn och lämplig att proppa full med journalistik.

Berättarjaget gör en dokumentärfilm om det unga, samtida Jamaica. Med videokamera dokumenterar hon sina vänners liv.

Som musikrecensent på Dagens Nyheter har Karolina Ramqvist ett drag som ibland gör henne gåtfull - eller snarare otydlig - men som samtidigt hela tiden lovat att hon ska skriva något skönlitterärt.

Hon behärskar en journalistprosa full av träffsäkra observationer, utan särskilt uttalade åsikter. Hon kan fånga en stämning med få ord, inte sällan snillrikt beskriva en konsertpublik, men bara mellan raderna låta det framgå hur hon värderar den.

Det känns som More Fire är den form hennes skrivande har strävat efter. Huvudperson är Jamaica. En våldtagen slavö som nu hemsöks av delvis kåta, delvis rädda turister. Ett land som skövlats av IMF, plantageägare och kolonialmakten Storbritannien.

En historia av utsugning kombinerat med överdrivet ganja-rökande är en bra grogrund för paranoia och konspirationsteorier. Varannan turist är agent för CIA, tror Ganzie, som i början av boken lämnar berättarjaget och får henne att fly.

När Boeingplanen störtar in i World Trade Center i slutet är det Babylons torn som fallit och i Ganzies ögon förvandlas samtidigt genom ett trollslag hela västvärlden till amerikaner.

Jamaica är ett land med tredje världens ekonomiska förutsättningar och den första världens frestelser. Berättarjaget försöker hela tiden undvika den västerländska exotiserande blicken som å ena sidan ser en paradisisk söderhavsö å andra sidan hetsas upp av gangsterlivet, slummen, gogoklubbarna och vapnen.

Inte oväntat handlar det mycket om musik. Dj:s möts i clash. Låttexter citeras. Musiken för berättelsen framåt. Men det viktigaste kittet i boken, om än inte det effektivaste, är en kärlekshistoria som lika mycket är en berättelse om konflikter mellan klass, ras och kön.

Kvinnorna har ett övertag i värdighet och handlingskraft över de manliga "scrubs" som mest försörjer sig på att ligga med vita turister och mikroskopiska ströjobb. Män som i sin tur tar sin revansch genom brutalt våld.

Men historien om våld, sexism och rasism komplicerar Ramqvist långt bortom färdiga svar om förtryckta underklassmän som utövar sin makt genom att slå och kvinnor som är offer när de dansar utklädda i dancehallkostymer.

Och helt oavsett om man ställer upp på bokens tunna dramaturgi eller inte har man efter att ha läst More Fire doppats mitt i dagens Jamaica. Den är ett oerhört effektivt resereportage. More Fire har alla kvaliteter som finns i det journalistiska skrivandet.

Det precisa, det uppriktiga, det orädda och det sanningsenliga.

Karolina Ramqvist har hittat en genre hon redan är ett proffs i - V S Naipaul-genren.

MARTIN AAGÅRD

Mer läsning

Annons