Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Radiorävar ger Nya P2 tuff kritik

/
  • Kritisk. Förre kanalchefen, saxdalsprofilen Bengt Emil Johnson, konstaterar att makten över P2 koncentrerats till en enda befattning och att redaktionerna numera

Annons

Någonting behövde uppenbarligen göras. En undersökning visade att miljontals svenskar, 45 procent av befolkningen, lyssnade på klassisk musik och gick på konserter, men att de inte hittade till SR P2, som bara nådde 1,7 procent av radiolyssnarna.

Programchefen Elle-Kari Höjeberg bestämde sig för att till P2 föra över sitt framgångsrecept från P1 - sammanhängande programblock. P2 hade 46 programtitlar men fick 22.

Utöver detta ändrades kanalens tilltal. Det befanns vara för högtidligt och stramt - mer myspys anbefalldes. Målet var att fördubbla P2-publiken.

Dit är det ännu långt för Nya P2. Efter ett år hade kanalen tappat en fjärdedel av lyssnarna och i gruppen medelålders kvinnor var tappet 50 procent. Under våren har emellertid siffrorna klättrat upp till nivåerna som "gamla P2" hade.

- Det är inte så konstigt att man tappar en del när man gör om. Det var vad vi hade väntat oss. Nu ökar siffrorna, säger Höjeberg.

Poeten och radiomannen Bengt Emil Johnson knöts till dåvarande Musikradion i mitten på 1960-talet. Han är numera pensionerad, "har enstaka uppdrag, men inte ens ett passerkort".

Johnson beskriver sig som "en fullblodsanhängare" av public service och menar att SR:s roll i ett nytt medielandskap blivit mer angelägen än tidigare.

Johnson anser att P2 genomgått en stor förändring. Tidigare fanns en musikavdelning med ansvariga i olika genrer. Som chef fördelade han en budget och diskuterade innehåll och uppdrag med redaktionerna, som sedan gjorde program.

Nu har kanalchefen, Elle-Kari Höjeberg, väsentligt större makt och har enligt Johnson i praktiken en beställarroll. Redaktionerna har att "effektuera hennes beställningar".

- Jag förstår att man vill nå de yngre lyssnarna - diskussionen påminner om den på min tid. Men jag vet från samarbetet med motsvarigheter runt om i Europa att procentandelen för konstmusikkanaler är ganska lika och att ålderspyramiden ser likadan ut.

- Men den fylls på! De unga upptäcker den klassiska musiken när de blir äldre - sådant är mönstret.

Johnson konstaterar att P2-tablån blivit mer renodlad, men därmed också mer stereotyp. Där finns numera "en koncentration till vissa programledare". P2-programmen för UR och minoritetsspråken gick tidigare att hantera på ett annat sätt än idag.

- På den tiden sågs kvällstid som en bra lyssnartid. Nu är det inte så. Utanför Stockholm är P2 rena öknen på eftermiddagarna. Och på kvällen är våra aktiva lyssnare upptagna av annat, säger Johnson.

Christer Eklund, som varit länsmusikchef i Dalarna och som numera bland annat arbetar som konstmusikrecensent i denna tidning, skakar på huvudet.

Han har egna erfarenheter av P2 från åren på 1990-talet när han gjorde 30-40 inslag om året för Musikmagasinet/Musiknytt, ofta med regionala utgångspunkter.

- Då sändes sådant material 30-60 minuter. Nu är Mitt i musiken tio minuter långt.

Han är beklämd över utvecklingen i P2. Allvarligast är måhända den redaktionella reträtt från musiklivet Eklund tycker sig se.

- Musikradion är Sveriges viktigaste musikinstitution. Viktigare än nationalscenerna, Rikskonserter och länsmusiken. Den når ju alla. Och förr fick såväl utövande musiker som kompositörer uppdrag att göra inspelningar i studio.

- Idag finns inga sådana exempel utöver satsningen på att ha någon "artist in residence". Förr spelades musik in av musikproducenter ute på regionalradiostationerna. Nu görs inte nyinspelningar ens i Stockholm. Cheferna måste slåss för mer pengar.

- Förr kunde lyssnarna få en bild av musiklivet i respektive landsända. Numera åker P2 möjligen ut och spelar in en stockholmskör som finns på nära håll eller dammsuger en festival.

Eklund har märkt att andelen grammofonmusik ökat kraftigt i P2 medan andelarna studioinspelad och liveinspelad musik minskat.

- Det var inte fel att förändra P2:s attityd mot sina lyssnare. Det är bra att man börjat med en mer kommunicerande stil. Men kanalen tappar ju de allmänbildade musiklyssnarna när de märker att de kan mer om musiken än dem som presenterar programmen.

- Någon gång under 1990-talet blev det tydligen förbjudet att nämna verkens satsbeteckningar och satsantal. Uppgifterna finns inte ens på hemsidan. Tyvärr har P2 genomgått en "tvär" generationsväxling.

Eklund är också skeptisk till P2:s nya blocktänkande. Att ägna halva kvällar åt exempelvis folkmusik eller jazz gör att publik tappas bort, när ett mer varierat utbud under en och samma kväll skulle hållit publiken kvar.

Han har skrivit till P2-ledningen. Svaren beskriver han som "kortfattade".

JENS RUNNBERG

Fotnot: Programchef Elle-Kari Höjeberg har erbjudits att svara på kritiken.

Mer läsning

Annons