Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pugh en rocklegend?

Annons

Pugh Rogefeldt återupptäckte sina gamla låtar i och med den gedigna samlingsbox som släpptes i våras.

Den fick bra kritik och strax efter det övertalade Warner honom att även släppa en samlingsskiva, som nyligen sålt guld.

- Jag var emot det först, men det har visat sig att boxen och skivan hjälpt upp varandra, säger han.

Att sätta ihop boxen visade sig vara ett mer omfattande arbete än han först trott. Det tog ett halvår.

- Vi ville göra en seriös, tung box. Det var bland annat meningen att jag skulle skriva kommentarer till varje låt, men det blev 52 A4-sidor.

Detta arkeologiska projekt öppnade som sagt också ögonen för Pugh Rogefeldt så pass att han kunde se tillbaka på en ganska betydelsefull karriär inom svensk rock. Han som kallats den svenska rockens fader.

- Jag hade förträngt det tidigare. Jag vill inte vara en sådan som alla nostalgiker hänger på, säger han.

Du stoppas ofta in i proggfacket, tycker du att det är rättvisande?

- Jag höll ju på under samma tid och i och för sig finns det lite progg i mig också. Jag färgades ju av den tiden, men jag tillhörde inte den politiska sidan av proggen. Jag var inte intresserad av det, utan ville göra musik. Det var för mycket glada politiska föreningar som ville styra allt.

Den senaste skivan som Pugh Rogefeldt släppte var Maraton, som kom 1999. Sedan var det meningen att en till skulle spelas in relativt snart. Men bland annat arbetet med boxen kom emellan och sedan blev sommarturnén mer omfattande än han först räknat med. Men i september-oktober lugnar det ner sig.

- Jag har skrivit låtar hela tiden även om det går lite långsamt. Jag kan tänka mig att spela in i studion steg för steg. Man behöver inte skriva en hel cd på en gång.

Maraton var i sin tur den första skivan på åtta år.

- Jag spelade en hel del, men i det mindre formatet. Jag skaffade mig också andra intressen under 90-talet. Det var ett tufft årtionde för en rockmusiker, det var mycket rap också. Det var inte läge för mig, men jag tog det lugnt.

Bland annat fick Pugh Rogefeldt, som kommer från en hantverkarfamilj, tillfälle att odla sina färdigheter på det området. Det har blivit lite av varje, bland annat möbelsnickeri.

I brytningen mellan 80- och 90-talet var han också medlem i Grymlings, ett av de mer utskällda banden i Sverige.

Varför blev ni så bespottade av kritikerna, tror du?

- Jag har funderat på det där, men jag har glömt vad jag tyckte. Men slutet av 80-talet var lite flashigt. Sedan kom vi och var lite bonniga.

Att spela på festivalen i Smedjebacken har varit på gång länge och han är glad att det blev verklighet.

- När jag såg de andra banden gick jag i taket. Det är modigt att göra något sådant på ett så litet ställe.

ANDERS GUSTAFSSON

Mer läsning

Annons