Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publiken svek storsatsning

Annons

musik | klassiskt

Syndabekännelse

för mänska

Ma och

Ibba Andersson

musik av Bach, Backman, Boulez, Carter, Schönberg

Missionskyrkan, Falun, 18/2

publik: 33

När 40-årsfirande Falu kammarmusikförening satsade stort på en konsert med åtta musiker och en sångerska svek publiken, mindre än hälften av vad som brukar komma kom.

Två verk stack ut ur programmet. Ma och Ibba Andersson lät Bach möta Schönberg i en konstellation där Ein musikalisches Opfer krockade med Pierrot Lunaire.

Bach stod för den största delen. Ma hade härligt nog hädat mot den gamle perukstocken. Här prövades friskt med bearbetningar, transkriberingar och utlyftningar av enskildheter.

En liten xylofon redovisade nyktert Fredrik den stores utgångspunkter. En annan, stor xylofon medverkade en gång på ett sätt som gjorde att en kanon fick tangokaraktär.

En så här sökande hållning gör förstås att man också riskerar riktiga magplask. Schönbergs bedrövliga glissandoövning var ett sådant; antagligen avsett som kontrast.

Ibba Andersson sjöng med fin diktion, men också med en påfrestande och överintensiv känslosamhet i den första inskjutna sopranarian. Med tämligen litet personlighet i själva rösten, var Andersson betydligt bättre i det andra verket som stack ut: Backmans nyskrivna verk Syndabekännelse för mänska. Här krävdes ett sceniskt framträdande för att Backmans djupt politiska verk skulle bli fattbart. Var det Bush jr eller Blair Andersson gestaltade? Andersson bar kostym i alla fall - alla toppolitikers ogenomträngliga rustning.

Gunnar Björlings drift med mänsklig fåfänga och hybris fungerade utmärkt till Backmans ödsliga musik, tack vare programförklaringen att hon hade inspirerats till verket av sina reaktioner på "självsvåldiga makthavares folkmord och aggressiva krav på räfts och rättarting" efter 11 september.

Folkmord? Backman är bättre kompositör än politiker.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons