Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publiken svek när Cozmoz firade

/

Cozmoz fyller 20 år i år. Det firades med några fullspäckade dagar av musik, föreläsningar och poesi. I lördags var det arrangemanget Vinterelds tur som i helhet bjöd på en mycket bra kväll. Men likt fredagskvällen var det inte många som besökte Cozmoz, där bland annat Prop Dylan och Promoe spelade.

Annons

Vid sjutiden är det mycket lugnt på Cozmoz. Ett 20-tal har samlats vid de små runda borden i lokalen för att se Anna Ihlis. Det är en mysig stämning med tända ljus och släckta lampor. Anna berättar att det är första gången hon spelar med kvällens sättning. Det är Annas man Björn och Joakim och hans fru Maja som står på scenen bakom frontfiguren. Hon berättar även att nästa skiva släpps i januari nästa år och ger oss ett smakprov på en låt som Joakim har skrivit musiken till. Ljudet är klart och tydligt och samtidigt som det är avslappnande att sitta där vid bordet och lyssna på det pop, rock akustiska bandet är det även mycket dramatik i låtarna som bryter det lugna på ett bra sätt.

När Anna Ihlis spelat färdigt är det dags för två unga tjejer att inta den lilla scenen på Cozmoz. Det är Le Shake Before Use som består av Hanna och Anna-Mia som spelar en blandning av pop, rock och blues. Det är sång och elgitarr som gäller men det dyker även upp fler instrument under låtarna, som bland annat ett munspel och inte mer eller mindre en gammal tvättbräda. Det känns spännande och intressant från början till slut och tjejerna kompletterar varandra väldigt bra.

Sedan är det dags för estradpoesi, som Lennart Bång själv kallar det för. Han börjar med underhållning som består av ett mycket snabbt tal. Sedan får vi höra en saga som kort sagt handlar om en arg snickare som råkar ut för diverse händelser där ett 100-tal tv serier är inblandade. Lennarts underhållning för kvällen berör mig inte och det verkar inte beröra resten av publiken särskilt mycket heller. Men i slutet kommer ett allvarligare tal där han pratar om jämställdhet och om vad frihet är för honom, hans vänner och människor ute i världen. Det är ett mycket mer givande och gripande tal.

När det är Prop Dylans tur att inta den stora scenen har flera besökare byts ut mot andra. Kvar står hip-hop på schemat. Det är nästan så tomt att det ekar i lokalen, men Prop Dylan som kör en blandning av hip hop, rap och soul får med sig den lilla publiken som ställt sig nära scenen. Han och DJ:n Jakob är fyllda av energi, men jag tycker att musiken är ganska enformig och det går så fort att det är svårt att hänga med.

Kvällens sista akt är Promoe, eller Mårten Edh som han egentligen heter, också frontfigur i Looptroop Rockers. Han och en DJ kommer ut på scenen helt klädda i rött. Ja, till och med skorna är röda. De sjunger mycket tillsammans och kompletterar varandra perfekt. Ett 30-tal står i publiken och får önska låtar. Hela uppträdandet är väldigt spontant, vilket jag bara tycker är ett plus. Blandningen av engelska och svenska låtar är fungerar också bra och publiken får höra sina önskningar.

Dock känns det väldigt tråkigt att så få är här och lyssnar, inte ens nu har publiken ökat. De är så få att Mårten passar på att skakar hand och kör en namnlek med alla lyssnare. Med en glad ton säger han att han aldrig har varit med om något liknande tidigare.

Mer läsning

Annons