Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publiken älskar Gnarls Barkley

Annons

Gnarls Barkley, Pampas, Fredag 17.30

Klockan halv sex sharp på fredagseftermiddagen översvämmas Pampas på given signal av män och kvinnor iklädda rutig skjorta, fluga och vita kemilabbsrockar. Danger Mouse och Cee-Lo som utgör amerikanska Gnarls Barkley har live en närmare femton personer stark uppbackning innefattande gitarr, bas, diverse syntar, en stråkkvartett iklädda enhetliga sekreterarglasögon samt en lika stor percussionsektion. Minst sagt mäktigt såväl musikaliskt som visuellt. De båda herrarna har i och med födelsen av Gnarls Barkley tagit ett kliv bort från den klassiska hiphopscenen där de båda har sina musikaliska rötter, och hittat fram till ett helt unikt sound sammanfogat av influenser från rock, funk, reggae, elektro och ett stort mått soul. Och av detta lyckats få till en slutprodukt som av publiken att döma går hem hos supporters från alla dessa genrer, vilket i sig är ganska beundransvärt. Spelningen når sin kulmen mot slutet då den eskalerar till total allsångsfrenesi i radiohiten "Crazy". Jag är egentligen måttligt intresserad av den här typen av musik, men Gnarls Barkley förtjänar helt klart respekt, både som underhållare(ibland väl pubertalt mellansnack till trots) och som musiker som vågar bända genrebarriärer och köra sin egen grej fullt ut. "Rekommenderas för dig som vill ha varit på en spelning det kommer att snackas om" kan man läsa om Gnals Barkley i Rockpartys festivalprogram, och det kan nog mycket väl ligga någonting i det. Den som lever får se.

MALIN RINGSBY

Mer läsning

Annons