Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Proffsigt med Bo Kasper

Annons

Suget efter Bo Kaspers orkesters "comebackspelning" i Falun i går kväll var bevisligen stort. Trots ett rätt saftigt biljettpris var samtliga 450 stolar upptagna i salongen.

Tidigare har orkestern varit något av en brygga mellan den "svåra" jazzen och den mer lättillgängliga poppen. På senaste skivan, Hund, har dock det jazziga fått stå tillbaka till förmån för det mer lättsmälta och poppiga, vilket i sig inte alls behöver vara fel. I Bo Kaspers orkesters fall är det dock riktigt illa. BKO gör bitvis riktigt bra light-jazz, men de rena poplåtarna är knappast några kioskvältare.

Med det i bagaget blir jag lite orolig när bandet sparkar i gång konserten med senaste listklättraren I samma bil, med dubbla elbasar och tunga trummor. Omgående befarar jag att BKO gått och dragit på sig "arenavansinnet" à la Kent, det vill säga att allt måste låta så stort som möjligt.

Tack och lov har bandet den goda smaken att efter ett par låtar göra spelningen mer avskalad. Ett mindre trumset rullas in till scenkanten, Michael Malmgren byter elbas mot kontrabas och bandet från det raka och poppiga till det lite mer avslappnade och jazziga.

Bandet känns genast mycket mer bekvämt, vilket framför allt märks på sångaren Bo Sundströms mellansnack.

Det är de äldre låtarna, som exempelvis Undantag och Hon är så söt, som både fungerar bäst och uppskattas mest. Personligen lyfter jag fram den rysligt vackra Dansa på min grav som kvällens höjdare.

I det stora hela är allt otroligt proffsigt och väl utfört. Bo Kaspers orkester vet fortfarande hur man underhåller en publik, trots att det nya låtmaterialet är ganska svagt. Ett extra plus för ljudet som var riktigt, riktigt bra.

TOBIAS ANDERSSON

Mer läsning

Annons