Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Poeten Anyuru nu romanförfattare

/
  • Poeten Johannes Anyurus första roman är inspirerad av hans egna erfarenheter.

Annons

Det är lite dumt att läsa Johannes Anyurus "Skulle jag dö under andra himlar" under sommarens vackraste dagar. Huvudpersons ångest kryper liksom in under skinnet och solkar ner solskenet. Flera gånger får man lägga ifrån sig boken i jakt på något lugnande; doften av nybryggt kaffe, en sparkdräkt som torkar på ett klädstreck...

Hur mådde han egentligen själv när han skrev sin debutroman?

- Jag var väldigt fridfull och lycklig, det var precis efter att jag blivit muslim, säger Johannes Anyuru som är förvånad över att de som läst romanen tyckt att den är så sorglig.

Johannes Anyuru är poeten som gjorde kritikerna lycksaliga med debuten "Det är bara gudarna som är nya". Och så har det fortsatt, hans senaste diktsamling "Städerna inuti Hall" nominerades till Augustpriset i fjol. Att han ändå tagit klivet över till prosa berodde på att det han ville berätta, en historia om förälskelse och om andligt sökande, lämpade sig bättre för en roman.

"Skulle jag dö under andra himlar" speglar hur det är att vara ung i en priviligierad värld med starkt individfokus och rastlösa drömmar om att allt skulle kunna bli bra - bara man byter stad, språk, flickvän.

- En kompis sade för länge sedan: "Någon borde fösöka skriva en bok om alla oss som inte riktigt hör hemma någonstans, som är unga och rika och som ändå har den här tomheten och reser runt i världen och letar efter ett hem." Boken handlar jättemycket om att försöka hitta ett hem, om vad ett hem är för något.

Bokens huvudperson Francis är själsligt hemlös. Han har lämnat tonårstidens småkriminella kompisgäng, flyttat till storstan och rönt framgångar som skulptör. Sämre gick det för hans vänner.

- Francis är en människa som har konfronterats väldigt starkt med dödens realitet i ganska unga år och har svårt att hantera det. Insikten att han själv kommer att dö någon gång inger honom känslan av att vara overklig, en zombie. Det hände mig också när jag var 20 och kompisar dog, förklarar Johannes Anyuru.

Det finns fler paralleller mellan Francis och hans skapare. Men Johannes Anyuru tycker att det snarare är hans poesi som gör anspråk på att vara en sorts sanning om hans eget liv. "Skulle jag dö under andra himlar" ser han i första hand som ett försvar för naivitet och oskuld.

- Den är också ett våldsamt försök att inte bli cynisk. Att inte bli cynisk på världen, men också att inte bli cynisk i hur man förhåller sig till andra människor eller till sina egna drömmar, till de röster inuti en som säger att det också är väldigt vackert att leva, att det är fantastiskt och mirakulöst att finnas.

Francis önskar desperat att kärleken till Nina, som han träffar i Madrid, ska rädda honom. När det misslyckas sätter han sitt hopp till högre makter.

- Francis kämpar och kämpar i sin relation till Nina för att hitta tillbaka till en slags oskuld. Jag tycker att religionens kärna är någon slags oskuld, det finns egentligen inget mer oskuldsfullt än att våga tro på något du inte kan se, säger Johannes Anyuru som konverterade till islam för några år sedan.

Han talar lyriskt om fastemånaden ramadan och ser sådär glitterögd ut som bara nyförälskade och konvertiter kan.

- Jag är orolig för att låta predikande, avbryter han sig själv. Jag ville inte heller skriva en sådan bok, det är inte min grej.

Huruvida Johannes Anyurus alter ego Francis hittar sitt efterlängtade hem: i Koranen, förälskelsen eller under någon annan himmel (boken är tänkt som första delen i en trilogi om himlar) vill författaren lämna till läsaren att grubbla över.

- Jag vet inte om det finns ett hem för någon i den här världen. Jag tror att det alltid kommer att finnas ett överskott av längtan i människan. Att ingenting riktigt räcker. (TT Spektra)

Lisa Boda

Fakta: Johannes Anyuru

Född: 1979

Familj:Mamma, pappa, två bröder och en syster.

Bor: Uppväxt i Borås och Växjö. Bor i Göteborg sedan 11 år.

Tidigare verk: Har skrivit tre diktsamlingar. Debuten 2003 "Det är bara gudarna som är nya", slog ner som en skräll i poesi-Sverige. Sedan följde "Omega" och "Städerna inuti Hall". Han har turnerat med spoken word-föreställningen "Abstrakt rap" och skrivit pjäsen "Förvaret" till Göteborgs stadsteater tillsammans med Aleksander Motturi.

Gör nu: Skriver på nästa bok, en biografi om hans pappa som varit stridspilot i Uganda.

Läser: Science fiction-författaren Frank Herbert "mycket i min bok har jag stulit från honom" och Göran Greider "Han har betytt otroligt mycket för mig".

Lyssnar på: "Jag gjorde musik och rappade förr men det har glidit bort sedan jag började skriva. Men Miles David lyssnar jag på en del."

Får honom att ligga vaken om natten: "Nästan allting. Tyvärr."

Gör honom lycklig: Ramadan. "För mig är det superfett att kunna tänka när man lägger sig: 'I morrn ska jag inte äta, dricka eller röka' och sedan lyckas med det, att lyckas bekämpa sina drifter och begär."

Övrigt: Sommarpratade 16 augusti. Är en baddare på frisbeegolf.

Mer läsning

Annons