Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pianotrio övertygade stort i Ludvika

Annons

Kungsbacka pianotrio levde upp till högt ställda förväntningar under konserten inför en storpublik i Ludvika på lördagseftermiddagen.

Kanske är Beethovens Spöktrion det mest kända verket för instrumentbesättningen piano, violin och cello över huvudtaget.

Det har ställt Ess-durtrion med samma opusnummer i en oförtjänt skugga, menade Jesper Svedberg.

När Kungsbacka pianotrio framför verket är man benägen att hålla med. Det har en fot i wienklassicismen och en i romantiken. De bakvända passagerna och dur/moll-utforskandet i den andra allegrettosatsen måste ha framstått som chockerande experimentella för 196 år sedan.

Allra mest njutbart var det att följa Simon Crawford-Phillips som spelade förödande vackert. Svedberg visade sig ha en skojig trumpetkvalitet i sin cello.

Men trion hade redan inlett passionerat och expressivt med Cinq pièces brèves av Martinu, så Beethoventolkningen kom inte från en klar himmel.

Rihms diskurs med Schumann kan mycket väl beskrivas som Crawford-Phillips gjorde; som en musikens medvetandeström à la Joyce. Stycket innehöll ironiska och fascinerande avsnitt och framstod som raka motsatsen till Rihms deklaration att han helst skapar ur en "från skymmande associationer avståndstagande expressivitet".

Den enda lilla invändningen rör det att musikerna i Martinu- och Beethovenverken tycktes utmana varandra att spela allt starkare. Det var onödigt i den intima spellokalen.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons