Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pianospel på hög nivå

Annons

Som publik på Hildasholm får man bestämma sig: Antingen är de bråkande kråkorna, de tjirpande småfåglarna, den barske fotbollstränaren, den gnisslande cykeln på Solvändan, den trudeluttande glassbilen och den brölande båttrafiken en integrerad del av konserten - eller så går man intensivt in för att koncentrera sig på pianisten, där inne i halvdunklet bakom de öppna altandörrarna. Jag väljer det förra. Mest syns ett stort flygelgap och förutsättningarna på gräsmattan ger alltså dessutom inte idealiska akustiska förutsättningar.

Stora salongen på Hildasholm är inte jättestor och det skulle väl vara omöjligt att få ekonomi i konserter i det lilla format det skulle bli fråga om om inomhuskonserter skulle arrangeras. Men nu är det som det är på Hildasholm och är det som i går kväll finns inget övrigt att önska!

Sommarleksingen Mats Liljefors, som leder musiken på Kungliga slottet, berättade som presentatör hur han fallit handlöst för pianisten Herbert Schuch och denna musikaliska förälskelse är mycket lätt att förstå. Eftersom Schuch spelar på slottet i kväll passade det bra med en avstickare till Leksand.

Kanske kände Schuch starkast för Ravel, som avslutade det ordinarie programmet. För där var han briljant och detta i musik som reser väldiga krav. 24-åringe Schuch är en exceptionell talang som bjöd på pianospel på en nivå vi mycket sällan hör här i länet.

Kan man vara smeksam med stort allvar? I så fall var det det han var i ett fristående adagio i h-moll (KV 540) av Mozart. Han lockade otroligt märkliga klanger ur pianot tillsammans med stor virtuositet i Schumanns berömda Kreisleriana och i den inledande Mozartsonaten fanns ett sensuellt, lekfullt tilltal, fullt av liv och infall. Schuch måste bedömas med den skala han själv inbjuder till, och därför kan också noteras en viss tankspriddhet i allegrot i Mozartsonaten och små tendenser till slarv i Kreisleriana. Men det var som att också sådana inslag bara bidrog till den starka närvarokänslan.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons