Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter tände inte riktigt

Annons

Hey Yo! Falooooon! Säg jippi, jippi, yeah, yeah yeah! Falun, Falun är ni redo att tjafsa med oss?

Petter och hans föjleslagare ser superseriösa ut. De pangar den ena gamla Petter-dängan efter den andra i fejan på publiken och svingar vita badlakan i luften, trots att det egentligen inte verkar behövas, för så svettigt är det absolut inte i lokalen, mer fisljummet.

Petter vill inte bli som Clabbe. "En snubbe som åker runt och lever på gamla meriter". I lördags klev Petter trots allt upp på samma scen Clabbe brukar stå på.

Och visst, Petter skuttar runt mer än Clabbe och har flera nya fräscha låtar att bjuda på. Stycken som Fredrik Snortare och Cecilia Synd, en halvkass hiphopblues och Alfons, en låt i genren män-som-sjunger-för-och-till-sina-barn och som förstås denna gång är tillägnad Petters lille son.

Men trots barninslaget vill rynkorna mellan Petters ögonbryn aldrig riktigt slätas ut. Det här med hiphop är blodigt allvar minsann. Speciellt en partylördagskväll som denna. Petter med följe känns distanslösa och stämningen är lite lamt aggressiv. Inte så kul.

Men sedan, när de rivit av Vinden har vänt, vänder det verkligen med hjälp av proffsigt stöd och helsköna beats av Uppsaladuon AFC. Helt plötsligt svänger det.

Men på det stora hela klarar inte Petter, i likhet med hans ickeförebild Clabbe, att lägga sin forna karriär bakom sig. Det jiddras med ovänner, hämnare, det byggs från grunden på allt skit som har hänt och många tomheter flyger ur Petters mun.

Såklart... river de inte hela Harryshaket. Nej, för det känns alltför tvångsmässigt och krystat när Petter efter en dryg halvtimme skriker/uppmanar publiken till respons.

- Vill ni ha mer, vill ni ha mer? Ska vi göra en till? Nu får ni fucking jävla skrika!

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons