Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Papperspengar till behövande

Annons

De tidigare valen av så kallade bruksstipendiater som mottar stipendium i kättingsmedjan i Furudal, har träffat anmärkningsvärt rätt vad gäller att fånga in blivande stjärnor (se listan i slutet).

Ett inte okänt pappersbruk i Borlänge kommun gör alltså en liten insats för att stödja nästa

generation stora svenska musik-er. I år går stipendierna till cellist-en Daniel Blendulf (som konserterade i tisdags) och violinisten Åsa Wirdefeldt.

I Wirdefeldts meritlista lyser dubbla studier i Berlin och Stockholm och hon har redan klarat av eller står i begrepp att klara av milstolpar som fiolkonserter av Brahms, Haydn, Mendelssohn och Bruch. Pengarna från pappersbruket kommer väl till pass, även om Wirdefeldt inte så noga tänkt på exakt vad hon ska använda dem till.

- Vi är ju aldrig nöjda med våra instrument, sade hon.

Om man får tro utmärkte

presentatören Christer Eklund, och det bör man, innebär Mozarts näst sista sonat för piano och violin (1784) en förskjutning mot en framställning där pianot och violinen är likvärdiga parter (tidigare så framhöll Mozart

pianot).

Wirdefeldts tolkning var en aning tillbakahållen, men mycket luftig och porlande delikat. Staffan Sandström tog några genvägar, men svarade också för ett kongenialt pianospel.

Blues är beteckningen på den mest kända satsen ur Ravels sonat för violin och piano (1927) men det får anses mer syfta på ett sinnestillstånd än en genre. Jazzen pockar på i alla tre satserna, men folkmusikinfluenser kan också anas, särskilt i den första. Här visade Wirdefelt ett spann från tunt vävd skirhet till gripande passion och hon fick stark respons av den fulltaliga publiken.

Hon tackade med den naivt romantiska, Peterson-Berger-färgade Sommar av Sven Sköld. Ett gott val.

JENS RUNNBERG

Mer läsning

Annons