Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Paola, Marit & Emma

Annons

– Jag såg en bok som heter 100 idéer för kreativa människor, fy fan vilken onödig bok. Det är ju inte där problemet sitter, mitt problem är att jag har för mycket idéer som man inte har tid att göra något av, säger Marit Bergman.


Vi träffas på String kafé på Söder i Stockholm. Paola har en dalamössa på sig, Emma kommer rusande, slår sig ner i soffan, hon har precis varit och köpt smink för över 2000 kronor.

– Jag ska hjälpa till att sminka de i The Knife till deras nya video, det ska bli kul.

Marit är lite sen och egentligen på väg för att repa inför torsdagens uppträdande på Nalen, hon fingrar lite på de röda och gröna plastkulorna i sitt halsband.

Emma, Marit och Paola umgås inte med varandra privat, men de har bra kontakt via nätet. Marit har precis startat en mejlinglista för kvinnliga musiker.

– För att vi ska kunna utbyta idéer och utveckla kontakter. Det blir som en ihopslagning av allas kreativa hjärnor, säger Emma.


Och kreativitet är något som binder samman Emma, Paola och Marit. Alla tre har flera parallella projekt på gång, de jobbar som dj:s, spelar in musikvideos och är i full gång med att släppa ny musik.

– Det är som att ha en massa påbörjade stickningar på gång och till slut så tar man tag i alla de där börjorna och gör något stort och fint och klart. Allting kostar så himla mycket. Jag gick ut konstfack för två år sedan och jag är fortfarande en fattig jävla konstnär. Jag får försörja mig som discjockey och tack Gud för att jag har det, säger Paola.

– Jag är väl den som drar ner dj-gaget i den här stan, jag ställer upp och spelar bara jag får ta med mig en kompis, säger Marit.

Både Marit, Emma och Paola beskriver sig som kontrollfreak.

– Man måste göra allting själv om man vill att det ska bli bra och ju äldre man blir desto bättre blir man på att hantera alla idéer, förut svämmade de liksom över, säger Paola.

– Man kan ju göra vad man vill. Jag skulle kunna åka till Tokyo och bli skomakare, det gäller att se möjligheterna, säger Emma.

När de bodde i Dalarna var de alla tre tjejer som stack ut.

– Vi gillar väl alla tre att göra lite väsen av oss. Och det var ju inte så svårt hemma i Rättvik. När man flyttar till Stockholm så får man plötsligt jobba så mycket hårdare för det man vill, det finns så många duktiga som har det där drivet och det är plötsligt inte lika självklart att man ska lyckas med det man vill och kan. Det är lätt att ge upp, säger Marit.


Emma och Marit var punkare under tonårstiden hemma i Mora och Rättvik, medan Paola körde sitt eget race i Falun.

– Det var kul när killarna i korridoren frågade vad man hade på sig för en jävla regnkappa, berättar Paola på bredaste dalmål.

– Fast jag är ingen utpräglad exhibitionist, mer laidback och jag vill helst inte ta för mycket plats. Jag var aldrig någon riktig punkare, ena veckan var jag modsare, andra veckan något annat. Jag har nog varit och tallat på lite alla möjliga stilar, och mixat ihop dem tills det blev en stil i sig. Jag är fåfäng och jag gillar det, säger Paola.

Både Emma och Marit har spelat i punkband och den kanadensisk high school-såpan Degrassi Junior High inspirerade, liksom Kaj Kindvall med sin Trackslista.

Men blandbandinspelningar utvecklades till låtmixning av nedladdade låtar från Napster och bidrog så småningom också till helt egna produktioner.

– Det viktigaste är vad man får för reaktioner från sin publik, det är mycket det man lever på, lyckade möten med publiken eller en lyckad utställning. Att folk kommer fram på stan och säger att man är bra betyder mer än priser och nomineringar, säger Emma.

Emma håller precis på att bygga en studio av en garderob i sitt hem på Hammarbyhöjden. Hittills har hon suttit på Konstfack och laddat ner, samt mixat ihop sin musik.

– Det låter kanske åtråvärt och beundransvärt det man sysslar med och visst är det, men man hittar ju alltid på något nytt. Det är det här jag har strävat efter i 27 år, jag har släppt min skiva och jag får vara ute och spela och möta en jättestor publik, men det är ändå de här sekunderna, själva kicken som betyder mest, som när vi spelade på Emmaboda i somras, säger Marit.

– Små ögonblick av lycka, säger Paola.


FAKTA/Emma, Marit och Paola


Emma Nyhlén:

ålder: 25 år
bakgrund: uppväxt i Mora, gick Estetiska programmet på Karolinska läroverket i Örebro och flyttade så småningom till Stockholm för att studera på Konstfack. Har spelat i punkbandet Zilch. I vår tar hon sin magisterexamen.
aktuell: spelar i synthpopbandet Paris, i sommar släpper de sitt första album och i kväll spelar de i Sandviken. Emma Nyhlén har sedan 2001 även ett soloprojekt under artistnamnet Emmon, där hon utforskar det mesta inom electrodiscomusiken.



Marit Bergman

ålder: 27 år
bakgrund: uppväxt i Rättvik, flyttade sedan till Västerås, innan det blev Stockholm. Hon har räddat sköldpaddor i Grekland, skrivit krönikor för Darling och jobbat på produktionsbolag. Hon har även spelat i punkbandet Candysuck. Förra året släppte hon sin första soloplatta 3.00 A.M. Serenades på sitt eget skivbolag. Hon vann P3 guld-priset i Växjö i år för bästa kvinnliga artist.
aktuell: På måndag åker hon till USA på en inspelnings och låtskrivar-resa och efter det väntar Marocko.



Paola Åhlund

ålder: 29 år
bakgrund: född i Chile, har bott i både Södertäje och i Svärdsjö. Gick Estetiska programmet i Falun och flyttade sedan till Stockholm för att läsa fri konst på Konstfack. Hon tog examen för två år sedan. Förra året kom hennes debutabum Stockcity girl. Paola är medlem i proggmusikkollektivet Moder Jords Massiva.
aktuell: med sin tredje singel Interstellar love och den 26 mars sjunger hon duett tillsammans med Håkan Hellström på Dabaser i Stockholm.

ÅSA JOHANSSON

Mer läsning

Annons