Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Pamuk om författarens inre sökande

Annons

Börssalen i Börshuset, Stockholm, var fylld till sista plats, med osedvanligt många turkisktalande bland åhörarna. För dem, och för dottern som satt på första bänk i sällskap med Ebba Witt-Brattström, höll Orhan Pamuk sin Nobelföreläsning på turkiska.
Snabbt, och utan att vare sig harkla eller staka sig, inledde han sin berättelse om faderns relation till litteraturen och skrivandet, i talet "Min fars resväska".
Orhan Pamuk är en av de mer sociala Nobelpristagarna; ställer ofta upp på intervjuer och besöker bokmässor över hela världen. Ändå är det författarens sökande efter ensamhet, behovet att fly folksamlingar och umgänge för att i stället söka en inre värld, med bara böcker och penna som sällskap, som han återkommer till.
Två år före sin död gav Orhan Pamuks far honom en resväska, fylld med faderns handskrivna texter. Hans önskan var att sonen läste texterna, efter hans död.
Orhan Pamuk berättar hur han varit arg på sin far – eller kanske avundsjuk – för att han alltid undvek minsta lilla kontrovers i samhället. Han undrar om böckerna var ett sätt för fadern att råda bot på känslan av kulturell brist, om läsandet och skrivandet var en passage mellan livet i Istanbul och väst.
För Orhan Pamuk är skrivandet ett lustfyllt tvång, han skriver för att böcker måste skrivas som han gör och bli lektyr för honom. "Jag skriver, för att jag är förtjust i all berömmelse och uppmärksamhet, som det för med sig. Jag skriver, för att få vara för mig själv. Jag skriver i hopp om att förstå varför jag är så arg på er och på alla. Jag skriver, för att jag tycker om att bli läst. (?) Jag skriver, för att bli lycklig."
Tidigare i veckan höll Pamuk en presskonferens för svenska och internationella journalister. Hans svar ger en ledtråd till vad som rört sig i Nobelpristagarens huvud de senaste veckorna, som han ägnat åt att skriva sin föreläsning.
På presskonferensen berättade han hur han upp i 30-årsåldern fick fickpengar av fadern, och hur han på så sätt kunde skriva sin första roman.
På en fråga om hemligheten bakom hans skrivande svarade han "Läs mellan raderna". I sin föreläsning återkom han till ämnet.
Författarskapets hemlighet är inget annat än envishet och tålamod, menar han. I romanen Mitt namn är Röd skriver han om osmanska miniatyrmålare som avbildar samma häst om och om igen, tills de kan teckna den med förbundna ögon, men det är också en skildring av hans eget yrke, författarskapet.
Berättelsen om faderns samlade alster i resväskan är behäftad med skuld. Tjugotre år innan fadern gav resväskan till den då hyllade författaren var det Orhan Pamuk som lämnade över sitt allra första manuskript. Fadern läste det och bedyrade sin entusiasm.
I förbifarten sade han att sonen en dag skulle få Nobelpriset – ord han upprepade varje gång de träffades, för att ingjuta mod i sin son.
"Jag önskar att min far hade varit bland oss i dag" avslutade Orhan Pamuk sin föreläsning. (TT Spektra)
Fotnot: Orhan Pamuks föreläsning hölls på Svenska Akademien på torsdagskvällen på turkiska. Samtidigt delades en översättning ut, som även finns att läsa på www.svenskaakademien.se.

Mer läsning

Annons