Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På god väg mot eget språk

Annons

Jag gillar sånÕt. Hon har en väl genomtänkt språklig tanke bakom sina texter. Meningarna kortas av och delas upp som hon vill. Det är förbryllande och en aning tröttande i början men som vid alla motstånd vänjer man sig efter ett tag och inser det är just så hennes dikter ska bli lästa.

Jag tror Ema läser mycket poesi. Här och var klingar klangerna av andra diktare väl högt men man måste nog vara en aning yrkesskadad (som undertecknad) för att känna igen de där klangerna.

"Står på händer mot din lövtunna bröstkorg/i kanten kan jag vidröra din hud utan bestraffning".

Olycklig kärlek är alltid mycket intressantare att läsa om än lycklig. Är man kär har man väl annat för sig än att försöka formulera lyckan.

Det ryms mycket vrede i de där raderna. Ema har förstått det kloka i att omvandla den där vreden till allmängiltiga bilder, till händer mot bröstkorgen. Trycker hon riktigt hårt med de där händerna mot den där tunna bröstkorgen stannar älskarens hjärta och hon är fri för alltid.

Eller?

Hon är inte färdig som poet än. Fast det blir man aldrig. Hon har bara börjat vandringen mot ett eget språk, ett eget uttryck.

Ema Holmström har vad som behövs för en sådan vandring.

MARCUS BIRRO

Mer läsning

Annons