Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

På den macken säljs inte korv

Annons

På Erik Fyksens kärleksfullt renoverade bensinstation från sextiotalet säljs ingen korv och än mindre några DVD-filmer. Däremot är reservlagret fyllt av "kompletta serier med luftfilter från Purolator, drivremmar från Gates och hjullager från Timken".

Den bevingade hästen lyser över stationen som ett monument över en svunnen tid. Skildringen av Eriks ömsinta mekande med de mullrande V8-motorerna för tankarna till Robert M Pirsigs succéroman från sjuttiotalet, Zen och konsten att sköta en motorcykel.

Men hos Mytting finns inte den filosofiska ballast som tynger ner Pirsigs roman. Här är det istället melankolin som härskar. Redan i inledningen presenteras det centrala temat i boken:

Du har bara ett ställe att gå till när bilskrotarens dotter sviker dig. Tillbaka till skroten. Till de övriga vraken, till hastighetsmätaren på noll, till motorer med gravrost i cylinderväggarna. Till pressen.

Erik jagas av skuggor från det förflutna. Han kan inte glömma ungdomskärleken Tora, bilskrotarens dotter. Påfrestande är också minnet av Elise, som valde karriären i storstaden före kärleken.

Ju mer Erik plågas av sina minnen, desto djupare gräver han ner sig i sin passion för bilarna. Förr eller senare måste något hända, och Erik får hjälp av ödet. En ny väg ska byggas. Hans station riskerar att hamna vid sidan av de stora kundströmmarna, och Erik inleder en kamp mot en utveckling som han inte kan förstå.

Det är med viss oro jag följer de komiska förvecklingarna i boken. Ska detta bli en banal fars i stil med någon av Arto Paasilinnas romaner? Inte alls. Mytting räddar historien med sin suveräna stilkonst.

Gudbrandsdalen är vacker, men sällan så vacker som när Eriks minns den "sista dagen före sommarlovet". Han sitter på bussen vid Toras sida, och får låna den ena öronmusslan till en freestyle.

Älven skummar strid och grön, och den unge gymnasisten hör Neil Youngs Heart of gold för första gången i sitt liv. Slutet av romanen bär inga synbara spår av resignation. Om Mytting själv vet är inte mycket känt. Han äger tre bilar (eller fyra om man räknar med en gammal brandbil som han är delägare i) och lever ett stillsamt liv med hustru och två barn utanför Oslo.

Naturligtvis kommer han själv från Gudbrandsdalen. Hur skulle han annars veta hur det känns att ratta en Pontiac GTO längst vägen upp mot högfjället?

OLAVI HEMMILÄ

Fakta: Litteratur Roman

HÄSTKRAFTER

Lars Mytting

Övers. Jan Järnebrand

Forum

Mer läsning

Annons