Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

P2:s praktfiasko

Annons

Tidningsankor kan kvacka roligt. Den 21 april gick TT ut med ett telegram om "långt gångna planer" på att lyfta ut konstmusiken från FM-bandet och flytta den till internet och digitalradion.

I stället skulle Sveriges Radio prioritera sport för yngre män eller populärmusik för yngre kvinnor.

Det här var en krok som många krönikörer, debattörer, insändarskribenter och kommentatorer nappade på. Den hade ju allt som behövs av förenklande motsättningar: Populärkultur mot finkultur, gammal mot ung, värdekonservatism mot förnyelse. Under några syrefattigt korta dagar kom ämnet att leva ett eget liv. Kulturjournalisten Ulrika Knutson förklarade upphetsad sig beredd att dö för konstmusiken i SR. Ämnet hade egentligen bara ett problem - det var inte sant.

TT hade skrivit om ett av 20 scenarier i en utredning om hur SR ska disponera FM-bandet i framtiden. Den 27 april fick radiochefen själv, Peter Örn, lov att gå ut med brandsläckaren till en eld som aldrig brunnit. Någon slutfinal med Wagners Ragnarök behöver inte sändas. Knutson slipper plikta med huvudet i giljotinen.

I dag uppger 45 procent av de vuxna svenskarna att de lyssnar på klassisk musik. Publiken som går på stora konserter har vuxit kraftigt på senare år. Insteget i konstmusiken har aldrig varit lägre - det går att finna skivor i den här genren i cd-ställ på OKQ8. Konstmusik snurrar i var och varannan cd- och mp3-spelare.

I debatten menade flera att en flytt till internet och digitalradion tvärt om kunde vara en möjlighet för konstmusiken i SR. Kjell Alinge har ju fått en nytändning med Eldorado på nätet!

Att knappt en enda djävel äger en digitalradio verkar inte vara något problem för dessa debattörer. Inte heller att man kan misstänka att internetanvändningen bland dem som är intresserade av konstmusik är lägre.

Vi som lyssnar på konstmusik i P2 är en utrotningshotad skara som bara utgör två procent av lyssnarna. Det är ju inget annat än en katastrof sett till hur många som går på konserter samt lyssnar på klassiskt i andra sammanhang.

Hur kan P2:s praktfiasko förklaras?

Kan det bero på att P2 inte spelar tillräckligt mycket konstmusik? Tablån sprängs sönder av program på minoritetsspråk, utbildningsradio och nyheter.

Bara på natten fungerar P2 som borde vara fallet på dagen.

SR:s innehållsliga haveri påminner om SVT:s. SR ägnar mängder av tid åt att sända musik och programtyper som redan lever och frodas i kommersiella kanaler. Socialdemokratins sanning från ett helt annat medielandskap är en dinosaurie.

Förr hette det att public service inte kunde få folkligt stöd om inte också bred underhållning sändes. Därför betraktar radioledningen tappade publikandelar med ångest, när måttet på framgång borde vara ett helt annat. Så blir den breda underhållningen den gökunge som knuffar ut program som ingen annan än SR skulle sända.

Behöver licenspengar gå till topplisteprogram i P3 som bygger på skivbranschens försäljning? Naturligtvis inte. Den musiken spelas ändå i femtielva kommersiella kanaler så att öronen blöder.

Mer läsning

Annons