Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oroande och infallsrikt om Dag Hammarskjöld

Annons

Fascinationen växer till besatthet. Hon börjar följa Dag och hans förehavanden på avstånd, fortsätter med det fram till hans död. Samtidigt blir Miranda uppvaktad av Henrik, som också idoliserar Dag. Men det är som om det inte finns något riktigt utrymme för Henrik, men han finner sig ändå fogligt i att vara delaktig i det egendomliga triangeldramat.

Den här konstellationen, Miranda, Dag och Henrik, utgör navet i Björn Runeborgs märkliga och suggestiva kortroman Dag. Det handlar alls inte om någon psykologisk realism, snarare är tonen lätt absurdistisk. Förhållandet mellan Miranda och Henrik ritualiseras, turerna dem emellan är omständliga och följer vissa regler, regler som Miranda ställer upp.

Vid sidan av besattheten är avstånd och distans tydligt bärande teman. Henrik sätter sig in i Dags alla förehavanden, hans akademiska och politiska karriär. Han blir som en slags förmedlande länk mellan Dag och Miranda. Hon behöver Henrik, men hon behöver också avståndet. Efter många år blir han inneboende hos Miranda; han älskar henne men umgås samtidigt med andra kvinnor. Det är en öppen fråga om Mirandas kärlek till Dag är ren och upphöjd eller om hon bara spelar ett spel för att slippa verklig närhet och kärlek. En pusselbit är att hennes egen mor är oerhört distanserad, för att inte säga frånvarande.

Att Runeborg har valt just Dag Hammarskjöld, en av det svenska projektets mest framstående hjältar, som idealiserat föremål för Mirandas kärlek, skulle kunna inbjuda till allegoriska läsningar. Men det känns inte som en huvudsak eller bärande tanke. Mer motståndslöst läser man Dag som en stram, oroande och infallsrik, stundtals väldigt dråplig, meditation över spänningen mellan längtan efter ren perfektion och konventionell kärlek.

OLA WIHLKE

Fakta: Litteratur Roman

DAG

Björn Runeborg

Albert Bonniers förlag

Mer läsning

Annons