Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Orkester med mersmak

Annons

Citatet som alla känner under textorden tip-tap tip-tap, tippe-tippe tip-tap har här anförtrotts de djupa basinstrumenten, där tuban knappast är det instrument man förknippar med tomtenissar på tå. Men si, det fungerar alldeles utmärkt och humöret stiger genast flera grader.

Under konsertens gång är ensemblernas höga kvalitet också en porlande glädjekälla. Den i programbladet odöpta orkestern, sammansatt av ett par dussin musiker bosatta Siljan runt, höll mycket hög nivå, såväl intonationsmässigt som klangligt. Den bör på alla sätt uppmuntras och stödjas ekonomiskt till fortsatt liv i de bygder, som annars med sorg kunnat konstatera amatörorkestrars tvinsot. Rättviks kyrkokör har fin stämbalans och frisk klang, en fin tillgång för nytillträdande kyrkomusiker efter Sigfrid Runbäck.

I längre eller kortare solistiska inslag bjöds öronfröjd av ensemblens pianist Freddie Dahlman, kort violinekvilibristik av Nilla Pierrou, Sege Johansson på trumpet och Bertil Spåman med sin sopransax. Fullt lika förtjust blev jag dock inte av Evert Sandin, vars folklighet må vara men vars konstnärlighet är för ringa. Hans musik till avslutningsnumret Julefrid blev heller inte hjälpt av en alltför prosaisk text signerad Sven-Erik Swenn.

Anders Soldh gladde med

ett par fina arrangemang för en grupp spelmän ur orkestern, där också Stefan Ekedahl oftast lyckades med den svåra konsten att få sin bångstyriga säckpipa att stämma med orkesterns kanske litet lägre stämton. I en polska efter Pekkos-Per eller en jultiggarvisa av okänd härkomst blandades fyra blåsare med kompgrupp, säckpipa och spelmän i finstämda arrangemang, utmärkt framförda.

En fortsättning känns angelägen.

CHRISTER EKLUND

Mer läsning

Annons